Tillbaka Read Runeberg

Hvad som mest behagar damerna. Fée-Saga af Voltaire. Fri öfversättning af J. M. Stjernstolpe.

Originalsida 6
Originalsida 6
Originalsida 6
Originalsida 7
6–7

Sida 6

6

Som en Herculisk ättelägg,

Han bräckte ock till slut ilen Skönas alla agg» Imellerticl hans häst, en lika yster sälle,

Ej fann sig väl på ileita ställe,

Men irafvade till skogs; en Munk behändigtkom : Med häst och kappsäck han till klostret vände om*

Annette^ som hade under tiden Pörlorat sin bouquet i denna envigs-striden, I ordning satte alit som uti olag var,

Och frägte Hid daren ■: ^*Min Herre,

De fem ti Frankerne som Ni mig 1 of va t har, Nä väl, hvar äro de?*’«__ Han såg sig om, men värre Han ännu aldrig varit fast;

Han sökte ofveralk i hast;

Försvunnen hästen var och Kappsäcken tillika;

Hvad barm att så den sköna svikal En ursäkt stammades; att höra deruppä Var icke hennes sak, ty hvad hon tänkte göra I verket ställdes straxt: att m till staden gä' itOch för Kung Dt/go^err en billig klagan föra-

“ ' ■ -1 .

Sä sagdt och gjordt; hon förde an,

Att uti nästa skog vår käcke Eiddeismau ^ Mot henne öfverväld förofvat,

Frän henne ägg och oskuld röfvat.

Och, hvad som värre var, betalat ingen ting; Det var j^u oerhörd t! pä jordens vida ring

Man

Källa: Internet Archive ·