Sida 8
OchDomstolnj som man liögt frir rattvisaberömde, TiJl döden genast Kiddarn dömde.
Men Robert j rik nppa behag.
Stod der i ungdomsglans, lik Edens första dag, Och sags med mycket lugn sig i sitt Öde sklcJca;
Kan hända var det hoppets tröst AttDomstoIn nägon gang dock lätit sig hetstlcka» Som lifvades nti lians hröst; ' *
Ocli han sig ej bedrog; hans stränga Domårinnor Dock i det hela voro <[vInnor:
Med ömkan sägo de den vackra ynglingen Sä nära att bli rof fÖr döden;
Hans brott livad var del? Kärleken _! JLnnettt med tärar sjelf tog del uti hans öden;
Snart hela Homstoln äfven gret.
Och Drottning Berika sjelf, som hela verlden vet Var lika god som skön, begynte sä att orda; Ni mina Damer kännen väl Att, förrn en dödsdom vi fullborda^
Sä är vär första ratt att finna nSgra ska!
Som strafTet mildra rna, och lagen föreskrifver Att sniliethlutt till pris den mannen skonadblifvor.
Som kan oss saga: hvad som Ur lypt alimänt radande af i^vinnorTias begdf Pd hvarje ort, i alla tider-Han måste säga det, sä att vär blygsamhet Det mindsta icke dervid lider.
Och utan att clermed han väcker vär förtret.
Den
Källa: Internet Archive ·