Sida 23
Korrt, da hon talade, han kunde tjusad blifva; Men, dä han henne såg, det tycktes döden gifva.
Värt par Imellertid den lilla kojan hann. Der gumman sades ho; vär Robert, stackars man. En däning nära var, dä häxan märktes börja Alt deras maltid om besörja t Hon skörtade sig upp; fy tusan! hvilka ben Med askgrätt skrumpet skinn han härvid säg
i dngen^
Och hennes henknols-aim, som ej en gång
var ren,
Med läder tycktes öfverdragen*
Den maltid som lion redde till Var mager som hon sj§lE, och drycken endast
vatten t
Den gode läsarn veto. vill ^
Hur han logerades med denna valda skatten? Dervid ej fordras mänga ordi Tvä murkna bräder, ojemt stödda Pä vinda fotter, hette bord;
Af samma mästarhand de stolar voro fiidda Pä hvilka paret satt: de hotade att snart Vid minsta rörelse ät golfvet skänka fart.
Hut Riddarn var till modg man härvid lätt
kan tänka; ^
Han sågs.sin blick, ratt sorgligt sänka;
' , Men
Källa: Internet Archive ·