Sida 21
Venus som stiger ur badet
sida en delfin^ hvarpå små kärleksgudar sitta. Man sadej att hon plägade åka i en c har, dragen af kuttrande dufvor eller hvitglänsande svanor, sinnebilder de förra för kärlekens Ömma och ljufva känslor, de senare för den renade längtan, som går öfver hafven, höjer sig mot skyn eller sänker sig mot jorden under svanesång. Icke sällan sågs den fladdrande, brokigt skimrande fjäriln i hennes närhet. Bland blommorna var rosen åt henne helgad, bland träden myrtenträdet I handen håller hon ofta en spegel, den jungfruliga skönhetens icke bortstötte tolk, eller ett äpple, det henne tilldömda segerpriset Stundom stöder hon foten på en sköldpadda, såsom den Parisiska Afrodite från Melos antagligen gjort, Gratierna voro hennes tjenarinnor, smedsguden Vulkanus hennes make, ty »det starka är det sköna värdt». Amor, den minste och mäktigaste bland godarne, hennes son. Från sjelfva krigsguden Mars tog hon hans vapen, och skalderna hafva om hennes förhållande till honom haft mycket att tala på.
Många voro hennes tillnamn och titlar, den allmännaste kanske allernådigst regerande drottning af Pafos eller af Cypern, Mångfaldiga voro de bildliga framställningar, genom hvilka snillet och konsten sinnrikt eller skämtsamt förhärligat henne. Några exempel härpå böra vi nämna.
Den gamle klassiske resebeskrifvaren Pausanias, som besökte nästan alla delar af Hellas, medan det ännu hade i behäll mängden af sina konstverk, förtäljer från sin vandring i det allvarsamma Sparta: »Går man vidare, så finner man en icke mycket hög kulle och på den ett gammalt tempel med en beväpnad Afrodite, ett snidverk i trä. Bland alla tempel jag känner är detta det enda, på hvilket såsom en andra våning är uppfördt ett annat tempel, nemligen åt Morfo. Morfo [den sömngifvande Venus] är nemligen ett binamn åt Afrodite. Hon är här framstäld sittande, med beslöjadt hufvud och bojor om fotterna. Bojorna skall Tyndareus hafva pålagt henne for att
På sidan nämns
Källa: Internet Archive · ·


