Sida 168
14. Moderslyeka. Diktarglädje. Döden.
vrider sig formligen af munterhet. Och så han pratar sedan! Långa historier berättar han med den mäst modulerade röst och är ytterst förtjust när man berättar honom något eller deklamerar vers för honom, liksom han är mycket road af främmande och tar mycket artigt emot dem med det älskvärdaste leende. Han är mycket förtjust i sina kalla bad; på Capri togo vi honom med ut i hafvet.»
Gaëtanos mor kände sig nu för första gången i full inre och yttre harmoni, kände huru hennes egna djupare lifserfarenheter också fördjupat hennes syn på människolifvet. Hon längtade därför ifrigt att få fortsätta den stora roman, som hon redan börjat vintern 1890 i Rom och om hvars första utkast hon då skref:
»— — — Jag håller på med min roman, och ehuru jag visst inte kan säga att jag är riktigt inne i den än, så hoppas jag dock att den så småningom skall utveckla sig till något af allt det myckna jag från början sett i den. Jag befinner mig dock just nu i desillusionernas värsta ögonblick. Så länge man har planen bara i hufvudet, ser allt så rikt och vackert ut; när man så begynner skrifva ned det första utkastet blir det så underligt platt och banalt, man — eller jag, ty alla göra väl icke så — har liksom en känsla af att jag icke orkar släppa mig lös och sätta in
Källa: Project Runeberg ·