Sida 170
14. Moderslyeka. Diktarglädje. Döden.
bred basis hvilande, stort mänsklig bok skall det bli, som man både skall gråta och skratta åt. Den växer inom mig med jättesteg och materialet är ofantligt rikt.»
En italiensk vän skildrar hennes sista arbetstid sålunda:
»Under de sista dagarne hade hon återtagit arbetet i sitt vackra, soliga skrifrum, med utsikt öfver Neapel, brusande och aflägset, samt öfver den azurblått glänsande golfen. Aldrig hade hon skrifvit med sådan lätthet, aldrig känt en sådan rikedom af idéer. På få dagar hade hon slutat sex kapitel. Hon var nöjd och tankarne strömmade fram, friska och spontana. På måndagen, under det hon skref, kände hon en smärtsam feber-rysning genomila kroppen. Hon hade blixtsnabbt en förfärande syn: det var döden, som klappat på hennes hjärta.»
Detta var dagen efter att nyssnämda, liksom andra bref, fulla af lycka och hälsa, till mor och öfriga syskon afsändes. Anne Charlotte hade arbetat med feberaktig ifver: hon gaf sig ej ens tid att dejeunera. Och när hennes man klockan 3 kom och tog pennan ur hennes hand, bedjande henne skona sig, efter som hon klagat öfver ett växande illamående, sade hon, i det hon som alltid fogade sig efter hans önskan: »Men jag har ju så mycket att skrifva, hur skall jag få tid till allt?»
Källa: Project Runeberg ·