Sida 111
Inledning
Innan vi nu återgå till de arkitekturens målsmän, hvilkas idéer och skapareförmåga afspeglat sig därute i utställnings-staden, måste vi först presentera den man, som varit och är själen i det vidlyftiga och omfattande byggnadsarbetet, eller rättare sagdt i ordnandet af utställningens yttre habit. Denne man är utställningens byggnadschef, arkitekten Carl Möller.
Carl Möllers namn åtnjuter inom den nyare svenska byggnadskonsten synnerligt god klang. Och han har den afunds-värda lyckan att med konstnärlig skapareförmåga förena en praktisk uppfattning och erfarenhet, som gjort honom särskildt skickad iör det maktpåliggande värf, här lagts på hans skuldror. I förstnämnda hänseende har han dokumenterat sig, bland annat, genom Johannes’ kyrka, den stilfullaste och vackraste bland hufvudstadens nyare täm-pelbyggnader, och i fråga om den praktiska utöfningen har såväl där som vid en mängd andra byggnadsföretag hans eminenta förmåga tagits i anspråk. Han var, kan man säga, själfskrifven att sättas i spetsen för arbetet därute på utställningsfältet, hans praktiska blick borgade för ett godt och hans energi för ett snabbt resultat, två saker, som äro att sätta värde på, dä det gäller att, snart sagdt, i en handvändning trolla fram en hel liten stad. Det är emellertid ej nog härmed: hr Möllers uppgift har äfven varit att uppgöra plananordningen i alla dess detaljer, en ingalunda lätt sak, då man betänker dels områdets oregelbundenhet, dels den massa af större och mindre byggnader, som måste beredas rum inom det jämförelsevis begränsade området och ordnas så, att största möjliga harmoni och totalverkan uppnåddes. Att Carl Möller löst denna kinkiga fråga på ett ur både konstnärlig och praktisk synpunkt synnerligen lyckligt sätt, därom skall icke råda mer än en mening.
Carl Möller.
Källa: Project Runeberg ·