Sida 112
Inledning
Ibland de arkitekter, som smyckat utställningsfälten med alstren af sina studier och sin fantasi, bör i främsta rummet namnas Gustaf Ferdinand Boberg. Redan förut hade han skapat sig ett namn såsom en framstående arkitekt, men hvad han åstadkommit för utställningen är af den art, att ensamt det skulle anvisa honom en hedersplats bland våra arkitekter. Ja, man kan tryggt säga, att hans bidrag till utställningen är sådant, att till och med utlandets förnämsta mästare på byggnadsom-rådet icke skulle behöfva skämmas därför.
Icke mindre än tre af utställningens största byggnader ha hr Boberg till upphofsman, nämligen Industrihallen, Konsthallen och Maskinhallen. Om den förstnämnda är han dock icke ensam,,
i det att arkitekten Fr. Lillje--kvist också har del däri, meni i det, som utgör hufvudför-tjänsten hos den väldiga byggnaden, dess ståtligt dekorativai verkan, är hr Boberg den skapande kraften. Det är nämligen han som uppgjort förslag; till den imponerande kupolen i och de omkring denna grupperade fyra minaretliknandej tornen, hvilka höja sig öfverr det väldiga förhuset och gifvai byggnaden en så grandios ochi festlig prägel. I Konsthallen i har arkitekten äfven åstadkommit ett mästerverk, som verkar högst tilltalande genom sim klassiskt enkla och nobla stil. Äfven maskinhallen utgör ettt vackert vittnesbörd om den begåfvade konstnärens smak ochi fantasi.
I förbigående må här anmärkas — och det gäller äfveni de öfriga arkitekter, som täflat — att uppgiften varit förenad medl icke ringa svårigheter att åstadkomma estetisk effekt och godl planordning, på grund af såväl terrängförhållanden som] det: jämförelsevis begränsade utrymmet. Att dessa svårigheter ■ besegrats på sätt som skett är en heder för våra arkitekter.
Ferd. Boberg.
Källa: Project Runeberg ·