Sida 328
Inledning
»men påfven han bad oss att draga för hin, vi kysste hans nunnor och drucko hans vin»,
då jubla knektarne och skratta med full hals och sätta sina bägare i bordet, så att det sjunger efter det, under det de med hela kraften af sina lungor stämma i refrängen.
Plötsligt börjar man märka, att det är si och så med sämjan de bålde knektarne emellan. Stickord och mustiga repliker växlas, knytnäfvar slängas i bordet — då söker en försonlig själ återställa den hotade harmonien genom att äntra upp på bordet och stämma upp »Du gamla, du friska». Det tar skruf — för en stund. Stojet tystnar, refrängen sjunges med Lämligen god andakt och sångarens »lefve Sverige!» ledsagas
Bollhusteatern.
Källa: Project Runeberg ·