Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen

mycket hufvudbry och hvilkas lyckliga lösning var förenad med vi våga säga oanade svårigheter.

Den första af dessa frågor gällde uppletandet af en lämplig plats för utställningen.

Hvar och en, som följt med tidningsdiskussionen under de senaste åren, torde säkerligen erinra sig, alt denna platsfråga gifvit upphof till en hardt när oräknelig mängd mer och mindre utförliga förslag dels i form af tidningsartiklar, dels i form af broschyrer eller direkta skriftliga framställningar. De vederbörande, som haft det slutliga afgörandet i sin hand, ha ingalunda haft skäl att beklaga sig öfver brist på goda råd, snarare torde rikligheten af sådana satt dem i förlägenhet. Vi skola här nedan i minnet återföra några af de mera beaktans-värda projekten.

Ett af de tidigast väckta förslagen afsåg utställningens förläggande till den del af Djurgården, som fått namnet Friesefis park. Denna plats ägde onekligen åtskilliga betingelser härför. Området i fråga är hvad beträffar naturskönhet en af Djurgårdens fagraste punkter, i synnerhet äro dess stolta ekar föremål för allmän beundran. Terrängförhållandena skulle för öfrigt erbjudit all önsklig omväxling med ömsom jämn och lättröjd mark, ömsom kullar och dälder. Slutligen harj området en gynnsam belägenhet för sjötrafiken, såsom omedelbart gränsande intill stora segelleden. Arealen skulle utan tvifvel äfven befunnits fullt tillräcklig för att samla hela' utställningen inom ett enda område. Förslagets anhängare framhöllo dock sist och först såsom en förtjänst hos detta, att vackrare plats för en utställning kunde omöjligen uppletas.

Förslaget hade blott en enda svag punkt, men den var afgörande. Afståndet var för stort. Man ansåg, på goda skäl, att det kunde vara riskabelt att förlägga utställningen så långt bort från själfva staden, att en spårvägsfärd ditut skulle kräfva närmare en halftimme, hvarförutom otvifvelaktigt äfven hänsyn togs till vanskligheten att draga en spårvägslinje dit ut, hvilket ovillkorligen skulle kräft ofantligt arbete och så pass stora kost-