Utställningen i Stockholm 1897. Beskrifning i ord och bild öfver Allmänna konst- & industriutställningen

tenden uppfostrande inflytande på allmänheten, dels och slutligen ■såsom föreningsband mellan skilda nationer och provinser.

I här berörda hänseende tillåta vi oss anföra och instämma ii de väl sagda ord, som inledde ett af öfverståthållaren frih. G. Tamm jämte flere andra framstående personer år 1890 afgifvet betänkande angående anordnandet af en utställning i Stockholm :

»För utvecklingen och höjandet af ett lands industri och konstslöjd har i nyare tider anordnandet af utställningar blifvit en med hvarje år allt mer anlitad utväg. Under den rastlösa täflan, som äger rum på alla områden af industrien, konstslöjden och konsten, har man också allt mera kommit till insikt därom, att det icke är nog med att söka hålla sin tillverkning i jämnhöjd med hvad andra land frambringa i samma väg, utan att det är minst lika viktigt att göra sitt arbete kändt, för att det skall fa önskad afsättning. Häruti torde den innersta grunden ligga till, att så godt som hvarje civiliseradt folk, ofta med korta mellantider, anordnar dylika täflingar, de må nu ske i form af världsutställningar i kulturens stora centralpunkter eller i likartade företag af mindre omfång på mindre betydande orter. Ehuru sädana utställningar oftast, och i synnerhet i sin början, äro förenade med särdeles stora ekonomiska uppoffringar, och kostnadsberäkningarna mången gång uppgå till millioner, har detta dock icke verkat afskräckande för deras hållande, emedan erfarenheten i så godt som alla fall gifvit vid handen, att dessa omkostnader återbetalat sig, dels genom en större omsättning inom de olika yrkesgrenarne och genom utveckling af landets tillgångar i flere riktningar, dels genom den lifvande inverkan, dessa företag visat sig äga på hela nationen.»

Efter denna lilla utflykt på de allmänna betraktelsernas område återgå vi till historiken. Som sagdt, utställningstanken hade segrat och det var, ehuru icke strängt officielt, en afgjord sak, att Sveriges hufvudstad skulle inbjuda till en allmän nordisk konst- och industriutställning det kungliga jubileumsåret 1897.

Därmed var det första stora steget taget. Men med detta beslut voro vanskligheterna långt ifrån undanröjda — man kan snarare säga, att de nu först började. I synnerhet var det två frågor, som beredde utställningens tillskyndare och vänner