Anteckningar och minnen. Del 2

204 OTIUM CUM DIGNITATE.

Vid tanken på hvad denna flitiga hand — med en under årens lopp allt mera svårläst handstil — nedskrifvit under de år som förflöto sedan han upphört att uppsätta ämbetsskrifvelser, skulle man kunna tro att han bokstalligen följt den romerska vältalarens regel: »nulla dies sine linea». Säkert är, att intellektuelt arbete af alla slag ända till lefnadens slut förblef honom kärare än allt annat.

I detta sammanhang må äfven erinras, att Trolle-Wachtmeister äfven på annat sätt främjade vetenskap och litteratur. Frikostigt lemnade han penningbidrag, då sådana erfordrades för dylika ändamfd, till offentliga inrättningar och enskilda personer. Såsom ett bevis på hans intresse för framåtskridandet mä nämnas, att han, då han 1S62 genom sin ungdomsvän K. A. Anckarsvärd erfor att fråga blifvit väckt om upprättande af ett hufvudstadsuniversitet, lifligt intresserade sig derför och — i olikhet med andra skånska magnater, till hvilka utgått uppmaning till insamling i detta syfte — genast lofvade att bidraga till den nya högskolans upprättande. Frågan var dock ännu ej mogen; och Anckarsvärd hade den sorgen att få skicka mecenatens namn tillbaka.