Sida 91
Tryckfrihets- och högmål 1815–1817
Tryckfrihets- och högmål 1815—1817.
(rrim de ekonomiska fråg'or, som under åren närmast efter
5|; 1 8 15 så lifligt sysselsatte allmänna uppmärksamheten, ej
§ direkt berörde Trolle-Wachtmeisters ämbetsutöfning så-
Y som justitiekansler, så var detta deremot fallet med de
' tryckfrihetens missbruk, som ungefär samtidigt upprörde
många sinnen. Det var den tid, som blifvit kallad »den svenska
pressens slyngelålder»; dess mest framträdande gestalt var
»ovettets Goliath», »pöbelsofisten» Grewesmöhlen.
Enligt tryckfrihetsförordningen var justitiekanslern skyldig att draga försorg om lagens tillämpning vid tryckfrihetsförseelser. Hofkanslern skulle vaka öfver boktryckeriernas alster, egde rätt att belägga dem med qvarstad och att indraga periodiska skrifter; men justitiekanslern skulle sedermera på hofkanslerns anmälan förordna om åtal och draga försorg om sakens rättsliga behandling, samt i fråga om periodiska skrifter yttra sig rörande rättigheten till deras fortsatta utgifning efter indragningen.
Denna sida af Trolle-Wachtmeisters ämbetsverksamhet blef under för handen varande förhållanden stundom mindre angenäm. Hofkanslern Wetterstedt och justitiekanslern voro ej sällan af olika meningar om lämpligheten af åtals anställande; och den sistnämndes lugna besinning kom vid behandlingen af hithörande frågor stundom i konflikt med den uppbrusande ifvern hos den högtstående person, hos hvilken Wetterstedt hemtade sina ingifvelser.
Källa: Internet Archive ·
