Sida 233
Riksdagen 1847–1848
Riksdagen 1847-1848.
'^^arl Johans tid med sin lysande början, sina derpå följande bullersamma riksdagstvister, sitt missnöje inom den liberala pressen och sitt fridfulla slut var förbi. Konung Oscars kända frisinnade åsigter, hans pligttrohet och redliga uppsåt väckte allmänt förhoppningar om lycklig och snar lösning af de vigtiga samhällsfrågor, som länge stått på dagordningen. Hans första liberala rådgifvarepersonal och det regeringsprogram, som framlades vid riksdagen 1844, helsades med särskild tillfredsställelse af dem, som samtiden benämnde liberala. Den lika arfsrättens genomförande 1844 och den vid samma riksdag bebådade representationsreformen ansågos med skäl såsom bevis, att den nya styrelsen skrifvit framåtskridandets lösen på sin fana. Medan detta hos många af Trolle-AVachtmeisters ståndsbröder väckte oro och bekymmer, helsades det af honom, som i dessa och andra reformer endast såg en utveckling af det fria statsskick, som genomfördes 1809, med liflig tillfredsställelse.
Men icke heller nu ville han lemna sitt tillbakadragna lugn för att taga verksammare del i det reformarbete, som dock låg honom ifrigt om hjertat. Han, så väl som den nye konung, till hvilken han såg upp med så stort förtroende, fingo snart erfara, att äfven reformernas bana ej saknade sina stötestenar; och antalet af dem, som önskade öka stötestenarnes mängd, syntes till en början snarare tillväxa än minskas. En gång — det var vid riksdagen 1847 — ansåg Trolle-AVachtmeister
Källa: Internet Archive ·
