Sida 206
Förhållande till det offentliga lifvet 1817–1844
206 FÖRHÅLLANDE TILL DET OFFENTLIGA LIFVET. iSn--iS44.
Riddarhusdirektionen vände sig nu officielt med anmodan till Trolle-Wachtmeister att emottaga detta uppdrag. Från regeringens sida gjordes genom utrikesministern Wetterstedt och grefve Jakob De la Gardie enträgna framställningar i samma syfte. Trolle-Wachtmeisters personlige vän Poppius, numera president i kommersekollegium, sökte i utförliga bref öfvertyga honom, att det vore hans pligt att ej afsäga sig detta förtroende. »Du skulle derigenom, skrifver han, kompromettera ditt personliga och medborgerliga anseende, dessa skatter, hvilka du eger och ej får vanvårda.»
Innan Poppii bref hunnit anlända, hade emellertid ett officielt afböjande svar på den officiella framställningen blifvit lemnadt. I ett utförligt svar på den nämnde vmgdomsvännens allvarliga bref, hvilket, enligt hans egna ord, gjort honom »sömnlösa nätter» och för ett ögonblick väckt tanken på återkallande af den redan gifna afsägelsen, har Trolle-Wachtmeister redogjort för sina skäl att vägra mottagandet af detta förtroende. Vi återfinna bland skälen för afsägelsen desamma som vid liknande tillfällen sedermera af honom åberopas: ovana vid »riksdagstaktiken» — »och hvad är väl en revision annat än ett riksdagsutskott?» säger han — obekantskap med ärendena, misstroende till egna krafter, bristande sinnesnärvaro och förmåga af muntligt föredrag. Särskildt under för handen varande omständigheter ansåg han sig icke vuxen situationen, som vore svår och obehaglig-. »Jag skall hålla Anckarsvärd kort, det är knuten till alltsammans! Jag, som i medvetande af min fysiska brist å talegåfvans sida, att förtiga den moraliska, afhåller mig, så vidt jag kan, från en blott tébordsdiskussion; jag, utan erfarenhet, utan vana, utan (')fning i en konst, der öfningen är nästan allt, utan pröfvad présence d'esprit, jag skulle till lärospån brottas med den mest öfvade, den mest talangrike och den mest energiske af våra riksdagshjeltar!» —
Han fortsätter med följande mera allmänna betraktelser: »Vid unga år, med en lång framtid i sigte, kan man en gång förspela en del af sitt anseende, då likväl heder och dygd ej komprometteras. Vid ett annat tillfälle ror man upp sig igen; och det förut skedda sjunker då i minnet ner bland läroårens
Källa: Internet Archive ·
