Sida 2
äro hållna i samma anda och förestafvade af samma idé. Förnämsta skälet, hvarföre vi sammanskrifvit detta arbete, är den falska tolkning en del ytliga menniskor gifvit åt vårt arbete om Bebodda Verldar.
Att låta vetenskapens ljus konvergera mot denna vigtiga sats: Lifvet är universelt; att framställa den i sin rätta belysning; att bevisa dess omätliga utsträckning och att visa huru hela skapelsen sträfvar till detta hemlighetsfulla mål: sådant är det problem, hvars lösning är af hög vigt för vår tid. Den, som föresätter sig att athandla en dylik fråga, finner sig ansigte mot ansigte med en öfverväldigande stor fråga. Att sålunda utvidga lifsföreteelsernas område utom det synligas gränser, detta område som förut varit inskränkt till vår lilla jordatom; att sönderrifva slöjan som för oss undanskymde lifvets tillvaro på de andra verldarnas ytaoch att öfver detta oändligt utbredda lif låta tanken sväfva fri och stark: sådana måste grunddragen blifva i hans program. Vi behöfva ej här uppehålla oss vid sättet hvarpå detta syfte blifvit genomfördt. Vi böra endast säga, att detta mål ej ligger utom de gränser vi nyss angifvit, och att vetenskapens förmåga stannar vid dem.
Det är i sjelfva verket af stor vigt att ej förblanda detta den naturliga filosofiens sträfvande med inbillningskraftens utsväfningar. Ingenting finnes som är mera olika, mera motsatt; och man gör sig skyldig till den största förvillelse, om man tror sig ega rättighet att kolonisera planeterna med varelser af den eller den beskaffenheten, derföre att verldarnas beboelighet af intellektuela väsenden har blifvit bevisad såsom ett faktum, som hvilar på den vetenskapliga filosofiens principer.
Låtom oss en gång för alla på det bestämdaste uttala denna sanning. Menniskan, som under sitt lif på jorden från denna planet hemtar ursprunget — eller åtminstone formen — till allt sitt vetande, beskaffenheten af sina idéer, grunden till sina intryck, elementerna till inbillningskraftens skapande förmåga, är absolut ur stånd att skapa den anspråkslösaste nyhet utom kretsen för hennes observationer. Hon förmår hvarken att frigöra sig från sina jordiska intryck, eller att ur det okändas källa ösa maktens elementer. Allt hvad hon må företaga sig — öfverlemnade hon sig äfven åt att låta fantasien skapa de djerfvaste och äfventyrligaste bilder — skall dock alltid blifva väsentligen jordiskt;och om denna otyglade inbillningskraft tror sig kunna fördjupa sig i det omätliga rummet, för att uppsöka nya tillvarons former, så skola vi snart få se den neddragas i ett kaotiskt mörker och ej kunna frambringa annat än chimeriska vidunder, hvilka naturen på intet sätt vill vidkännas. Denna menniskoandens olyckliga vanmakt ökas i viss mån af naturens allmänna böjelse att omvexla i allt, på grund af denna lag, som hon tyckes pålagt sig sjelf, att aldrig frambringa tvänne fullkomligt lika varelser; liksom om hon beslutat att visa prof på sin outtömliga rikedom och bevis på sin obegränsade makt.
Men är det ej dens pligt, som gjort sig till representant och försvarare af en sak, att försvara denna sak i sin renhet, och att skydda den mot irriga och exalterade andars anfall och utläggningar? Blir det ej en pligt för honom att undanrödja hindren, att skingra molnen och att upplösa de falska dagrar som kunna fördunkla den skönhet hvilken han önskar måtte få stråla i hela sin glans?
Denna »kritiska undersökning af de menskliga teorierna, vetenskapliga och romantiska, gamla och nya, angående stjernornas invånare» är afsedd att uppnå detta syfte. På samma gång den gör rättvisa åt inbillningskraftens fruktsamhet, på samma gång den genom det intressanta studiet af de verldar som haft sin upprinnelse i menniskans fantasi, framhåller dennas makt, visar den äfven dess verkliga svaghet vid sidan af naturens verk. De äro ett egendomligt studium dessa af menniskor upp-förda systemer på rymdens outforskade fält; det är ett skådespel, rikt på undervisning och till och med på sinnesrörelser af alla slag, dessa skapelser som antagit form i det menskliga ordet! Under alla mensklighetens tidsåldrar har tanken spänt ut sina vingar, för att sväfva ut i verldsrymden. Men då den, gående utom gränserna för sina andliga sträfvanden, gör anspråk på att i sin ordning skapa den fysiska verldens former, frambringar den besynnerliga hjernspöken, hvilka, då de ej äro symboliska bilder af idéer, eller den mer eller mindre förändrade — eller förvrängda — reproduktionen af lefvande varelser, blifva desto vidunderligare, i den mån inbillningskraften tror sig vara starkare.
Innan vi börja denna historiska granskning, som bland en hel mängd fantasiens verldar visar oss högst få verkliga, ha vi velat lemna en vetenskaplig besk ritning på de kända stjernorna, så långt vetenskapen tillstädjer oss att gå, och undersöka hvilket utseende universum visar observatorn som befinner sig på hvar och en af dem.
Källa: Internet Archive ·