Sida 9
OM SKANDINAVIEN
”Jag har ofta, på flera ställen, utlåtit mig öfver våra nordiska stamförvandter och på ett ställe isynnerhet så vidlyftigt och utförligt, att jag här ej behöfver återupprepa det. Jag vill här endast tillåta mig några få, allmänna anmärkningar till dessa tidigare, och då företrädesvis taga i skärskådande den politiska sidan, till hvilken betraktelse namnen Ryssland och Pohlen otvunget leda. Isynnerhet efter det sist förflutna halfva seklet, under hvilket de studier, som pånytt blifvit mera gemensamma för oss och Norden — företrädesvis den jemnförande språkforskningen — ånyo väckt en lifligare föreställning om vår gamla slägtskap med dem; hafva vi vant oss att tänka oss denna slägtskap ännu närmare och innerligare, än den är. Redan ett par tusen år, och de flesta väl längre, hafva våra förfäder och vi varit ställda i andra klimat, andra länder, bland andra folk och tungomål, eller anslutna till dem och inpackade bland dem. Det måste ej allenast åstadkomma stora förändringar, utan ock skapa stora olikheter. Och så har äfven i sjelfva verket skett. Vi kunna ej veta huru nära Longobarderna, Markomanerna, Sachsarna, Frankerna, Friserna då voro beslägtade
