Sida 179
Astronomie och mathematik
tuths Reflèxionà-Spegel, som tar vånd mot dert klara Fullmånen. Värmens verkan bief genast syjibar och efter en balf minut, då den uppnått sitt maximum, hade den äfven åstadkommit. en dilatation i Tliermometerns liquidum t som svarade mot 8° på Scalan och i omvänd ordning upphörde, så snart man låtit en mel-lanställd tropp bortskymma Månljuset
Ka+er observerade, den 4 Febr. 1821, tvä dagar efter Nytänningen, en lysande punkt pä Månen, den han ansåg för utbrottét af eW Eldsprutande Mån-bersj helst den befanns på samma' ställe, eller i näcken Aristarchus» som redan Hevelius förklarade för ett sådant och der för öfrigt Herschel, den 1 g April 1787, märkte ett dylikt ljus-phenomen. Med de tre påföljande dagarne hade skenet aftagit och liknade en stjernas. Härvid må tilläggas, att, den
4 Maj 1813, eller tre dagar efter Ny , observerades äfven här, vid den oupplysta Månkanten, en matt ljusprick, hvars läge jag likväl försummat att i Journalen nogare anteckna, hindrad af tvenne Stiern-occulta tioner, som sjcedde vid samma tillfälle. Påföljande afton kunde jag-ej återfinna ljuspunkten, men, i afseende på stället vid östra Måukanten, är det ganska troligt att den tillhörde Aristarchs Vulcan, som jag än ytterligare såg för några dagar sedan » eller den 25 och 26 i denna månad (Mart.), med rödaktig färg och begränsad form, först tvådelad, men sedan ej olik en enda mera bestämd Stjernhild. Olbers , som den 5 Febr. 1821 observerade densamma, tror, att ljuset hor förklaras
*) Ed. PhiL Journal i8ai, N:tf IX.
Källa: Project Runeberg ·