Militärkirurgiska anteckningar 1871

MTT.ITÄRKIRURGISK A ANTKCKNINGAR &

Urei med riktning mot knäleden, lindriga symptom af ledcråno-sinnammation hade förekommit, men sedan sex veckor var alt lugnt. I ett annat, färskare fall hade kulan ingått från knävecket rakt inåt leden, symptom af affektion af leden så lindriga, att ingen revision, långt mindre resektion ännu var ifrågasatt. I ett redan äldre fall hade kulan gått in utanför de stora kärlen å låret, passerat bakom dessa, frakturerat os pubis och genom foramen obturatorium gifvit sig in i bäckenet, där hon lagt sig till ro. Dessa tre fall funnos i Berlin, de första i barackstaden, det sista i ulankasernen. I Versailles förekommo, utom det först nämnda, ännu ett par fall af förlorade kulor, den ena i armen, den andra i ena lungan; det yttre såret läktes i senare fallet på 22 dagar. Men så såg jag, såsom redan är nämndt, andra casus, där den förlorade kulan, en rätt lång tid oskadlig, omsider åstadkom de svåraste olägenheter. Endast ett sår är således långt ifrån alltid någon fördel. Å andra sidan måste erkännas, att två eller flere sår ej alltid ge full säkerhet, att kulan verkligen gått ut igen. Dels kan ett andra sår uppkomma genom utskjutandet af bensplittror, lösslitna af projektilen, och denna i sin helhet finnas kvar; dels och oftare kan den senare sjelf blifvit söndersprängd, en del kan ha gifvit sig ut, och en annan stannat kvar. Sådana fall äro till och med ganska vanliga.

Svårigheterna att, i många fall åtminstone, göra sig en klar föreställning om skottkanalernas riktning, innehåll m. m., de må nu vara kompletta eller ej, bero ingalunda endast på komplikationer med frakturer. De mjuka delarnas förhållande är i ty fall fullt tillräckligt. För att nu ej tala om träffade inre organ, äro de andra, relatift mjuka partierna, dem en kula på sin väg kan ha att genomgå, såsom fascier, muskler o. s. v., så olika hvarandra och huden i afseende på motståndskraft, på förmåga att sammandraga sig efteråt, att det snarare måste fräcka förvåning, att skottkanalen någonsin kan i hela sin utsträckning vara fullt regelbunden, än att det motsatta förhållandet är vanligt. Hvar och en, som några gånger haft fingret inne i en kulväg, synnerligen i redan något äldre sådana, vet också väl, huru svår en sådan är att följa, huru ofta man tvärt stöter på en barriöre, som man ej utan våld kan komma förbi, och huru lätt man löper fara att därvid göra en falsk vä» samt förfela målet.