Sida 38
II. Skottsårens behandling
38
Bd. III. N:r 13. — caiil j. kossandeu.
de flesta ställen särdeles noggranna temperatur mätning ur, en sak, som ej kan nog rekommenderas.
Erysipelas förekom sporadiskt flerstädes. Billeoth försvarar dess kontagiösa natur, och att den kan smitta, lär vä] ingen bestrida, men nog torde det väl vara att drifva saken alt för långt, då han förnekar möjligheten, att den spontant, utan contagium, kan uppträda. Att dess talrikhet äfven stod i direkt sammanhang med anhopandet af sårade, syntes på flere ställen otvifvelaktigt; den trifdes för öfrigt rätt bra ihop med pyemi och hospitalsbrand, ett ohyggligt triumvirat. De flesta fall af erysipelas, som jag hade tillfälle att se, voro dock temligen godartade, endast ett par ledde till gangren. Ett sådant beträffade en erysipelas ambulans efter ett muskelsår å låret; rosen spred sig till scrotum och penis, och gangrenen förstörde ej obetydliga stycken så väl af praeputium som huden å scrotum. Läkning inträdde dock. Behandlingen var på ett par ställen rätt aktiv, man hade återvändt till det gamla medlet, lapis. På slottet i Versailles såg jag, åtminstone på en "station", lapissalva däremot ganska energiskt användas; en patient var, däraf svärtad på nära halfva kroppen. Esmakck använde medlet i upplöst form, rätt stark lösning. Resultaten uppmuntrade verkligen till efterföljd.
Hospitalsbranden syntes också här och livar till. I Berlin fans ypperligt tillfälle att studera densamma. Två af barackenia i Hulfsvereins-afdelningen voro nämligen uteslutande bestämda för patienter, behäftade med hospitalsbrand, och det var meningen, att alla från de olika sjukhusen i Berlin, som af sjukdomen angrepos, skulle förflyttas hit och sålunda isoleras. Detta efterkoms nu visserligen ej så noga, men nog fans där däraf ett ganska tillräckligt antal. På denna afdelning var König både dirigerande och konsulterande läkare, och under honom hade D:r Heiberg från Norge såsom ordinerande läkare att sköta dessa baracker. Dessa aktade kollegers behandlingssätt af sjukdomen var ganska energiskt och påtagligen krönt med god framgång. Prof. König har redan i Virchows arkiv offentliggjort ett förelöpande meddelande i ämnet, och som han haft den vänligheten att tillsända mig, hvilket än bättre än mina anteckningar sätter mig i stånd att för metoden redogöra. Enligt Königs erfarenhet ftr det hufvudsakhgen bmdvafve^ som°tjcnar till underlag för brandens utbredning. Ju lösare bindväfven är, desto hastigare framsteg gör också sjukdomen.
Källa: Internet Archive ·