Sida 43
II. Skottsårens behandling
M I L IT A RKI RURG IS K A ANTECKNINGAR.
43
högra (König) o. s. v. Förluster af ögon voro ej alklcJetovanliga, dels direkta, dels indirekta, d. v. s. genom kontusioner (retinalaflossningar). I allmänhet ansågs prognosen långt sämre vid skottfrakturer af underkäken än af maxilla superior, och detta ej allenast hvad beträffar den störda funktionen, då läkning omsider inträdde, utan äfven quoad vitam. Pyemi inställer sig, såsom bekant är, vida lättare vid skador å underkäken och munbottnen än vid de å öfverkäken, och att detta ej blott är ett aprioristiskt påstående, såg jag tillräckligt, men andra faror hota äfven. Isynnerhet är detta förhållandet, då skadan, såsom så ofta inträffade, hade sitt säte i grannskapet af ramus adscendens. Blödningar voro härvid ej sällsynta, och i flere fall hade man måst underbinda carotis. Ett sådant fall fans t. ex. i Frankfurt. Blödningen hade härvid till och med låtit vänta på sig i fem veckor. I detta fall tycktes dock prognosen numera god, oaktadt ligatur af carotis måst göras. En dylik casus i Heidelberg slutades dock illa. I Nancy såg jag en man, som genom ett skottsår fått pars petrosa frakturerad, var absolut döf på detta öra, hade fullständig facialis' paralysi och slutligen måste undergå ligatur af carotis, på grund af upprepade efterblödningar. Hur det gick honom vet jag ej, klent såg det ut.
Ehuru icke hithörande, vill jag ej alldeles stillatigande förbigå en militärsjukdom, nämligen den granulösa oftalmien. Den förekom ej särdeles ofta och mest alldeles sporadiskt, med undantag dock för Frankfurt. Liksom man i Berlin hade en barack, uteslutande bestämd för hospitalsbrand, hade man en här för militäroftalmien. Den syntes på det hela taget vara temligen lindrig; ett par fall af difteritisk konjunktivit hade dock förekommit. Man hade här med bestämdhet iakttagit, att ju starkare baracken var belagd, desto svårare blefvo de därstädes vårdade fallen och tvärtom.
Skottsår å halsen och i nacken voro ej heller så alldeles sällsynta, och skottkanalernas riktning ibland nästan vidunderlig, så till vida nämligen, att kulorna vandrat långa vägar för- » de ömtåligaste organ, strupar, kärl och nerver, utan att skada , , Hos KÖNIG såg jag t. ex. en soldat, som fått en kula i ^cken; den hade genomgått m. cucularis, splenius o. 8. v JWerat i sned riktning framåt, gått emellan clavicula och för-
nL 7" T* SlUtligGn k°mmit Ut 1 axillen> ^ ^ göra agon vidare allvarsam skada. Hos en annan hade kulan gått
Källa: Internet Archive ·