Sida 42
II. Skottsårens behandling
42
Bd. III. N:r 18.
CARL J. ItOSSANJJKK.
kinden och tagit riktningen mot basis cranii, där hon kilat bofast. Symptom af hjärntryck instälde sig temligen sent. men voro i stigande; utan alt tvifvel gick det mot döden.
Hvad beträffar behandlingen af skottskador i hufvudet, skiljer den sig från behandlingen af andra sådana å samma del endast eller åtminstone mest därigenom, att den vid de förra måste vara mera ingripande. Vid andra frakturer å cranium, äfven de med depression förbundna, kan behandlingen vara expekterande och bör i allmänhet vara det i de fall, där de yttre betäckningarna äro hela och möjligen äfven, då såren i svålen kunna förenas. Aro de åter förbundna med substansförlust, så att suppuration måste inträda och finnas därjämte tydliga depressioner af inslagna benbitar, för att nu ej tala om främmande kroppar, så kan expekterandet bli vådligt. Jag vet väl, att många kirurger äfven i sådana fall i det längsta dröja med ingripande åtgärder, men för min del vidhåller jag, hvad jag förut i detta hänseende påstått, eller att man bör söka aflägsna de nedtryckta benstyckena. Sådan synes också den vanliga praxis vara i militärkirurgien. Att man' ej bör verkställa denna operation, så vidt den är underkastad svårigheter, i de verkliga ambulanserna, är väl temligen gifvet; trepanation på slagfältet förekommer väl endast i — böckerna. Trepanation i egentligaste mening får väl räknas till de obsoleta metoderna äfven på sjukhusen. De mera erfarne kirurgerne i detta krig använde i stället alltid mejsel eller gouge; att jag med fägnad erfor detta är naturligt, då jag redan länge med ifver försvarat just detta förfaringssätt inom den civila praktiken.
Sår i ansigtet och dess ben voro ganska vanliga, och man fick se skottkanaler i alla möjliga riktningar. Den vanligaste var den ifrån regio mastoidea igenom eller bakom den uppstigande grenen af underkäksbenet och ut i fossa canina. Att i de flesta fall maxilla inferior härvid var frakturerad, behöfver knapt sägas. I ett fall, som jag såg hos König, var ledgångshufvudet afslaget, men dessutom framdrifvet så, att det låg viö utgåna-söppningen och blef uttaget. Att äfven öfverkaken vid dessa skottsår kan lida är naturligt, liksom att en mängd fall förekommo, där denna var ensamt frakturerad. Hos Heyfkl-D15R förekom ett skottsår, där kulan genomgått maxilla supenor på ena sidan samt gommen och gått ut igenom underkäken pa den andra. Fallet gick väl. En annan gång hade kulan gått m i öfverkaken på venstra sidan och ut genom os lacrymale på den
Källa: Internet Archive ·