Sida 128
1 28
vattengasen är lättare än luften och stiger för den skull uppåt. Men der är det kallare, och derför förvandlas vattengasen till de små blåsor, som vi kalla vattenånga och som drifvas omkring i luften i stora hopar. Sålunda uppkomma molnen.
4. I varma länder gå molnen mycket högt, ty först högt upp blir luften der så kall, att vattnet antager sin flytande form. Men i kallare länder kunna molnen gå mycket lägre. Stundom händer det, att luften är så kall, att vattengasen blir till ånga, så snart han kommer ett litet stycke öfver jordens yta. Då kalla vi honom dimma eller mist eller töcken.
5. När nu de små lätta vattenblåsorna i molnen komma i sådan luft, som är mycket kall, eller om de af blåsten drifvas mot hvarandra, så förvandlas de till vattendroppar. Och emedan dessa droppar äro tyngre än luften, så måste de falla ned på jorden. På det viset uppkommer regn.
6. Frysa regndropparne på vägen ned till jorden, så blir der af hagel. Men om molnens vattenblåsor blifva så kalla, att de frysa, innan de hinna blifva droppar, då falla de ned såsom snö. Deraf kunna vi förklara, hvarför vi hafva regn om sommaren, men snö om vintern, då det är kallare. Hagel kunna vi endast få på den årstid, då regn kan falla, eftersom hagelkornen först varit regndroppar.
7. Regnmolnen föras vanligen af vinden till det ställe, der regnet faller ned; men stundom händer det, att regn faller, utan att regnmolnet blifvit medfördt af vinden. Sålunda kan man få se, huru på en klar och varm sommardag luften på en gång blir oklar
Källa: Internet Archive ·
