Sida 127
127
4* konvaljerna fabe: "lOdr fälla är en lår* Sen
grät en enfam fEt) i gar ♦" Sä fQftte ängeln besfa
blomftertårar oä) fåg mot fyimmelen, men af \ixjn fan§ im tet fpår> Cd) ängeln grät — grät öfiuer all förgäten taxtel, fjmarå ensliga tårar obemärft falla för ben älffabes gläbje*
Om moln och regn.
1. Luften innehåller, om den också .synes alldeles klar, dock alltid någon fuktighet, det vill säga vattengas eller vatten, som är luftformigt. Och ju varmare luften är, desto mera vattengas kan hon vara blandad med, utan att bli oklar. Men om sådan luft på något sätt blir kallare, då skiljes en del af vattengasen derutur och förvandlas till en mängd små, fina blåsor eller ock till riktiga vattendroppar.
2. Man kan lätt pröfva, att detta är sant. Om man bär en flaska kallt vatten, hvilken är väl torr utanpå, in uti ett varmt rum, så blir flaskan snart våt utanpå. Detta kommer der af, att luften kring flaskan blir kall och utgifver en del af sin vattengas, som antager flytande form. Får flaskan stå någon tid, så att hon blir varmare, så blir hon åter torr utanpå, emedan vattnet då åter fördunstar. På samma sätt förklarar man lätt, hvarför en fönsterruta beslår sig med vatten, då det är varmt inne, men kallt ute.
3. Den, som väl förstår detta, kan lätt inse, hu_ ru dimma, dagg, regn och dylikt uppkomma i luften. Vi veta, att vattnet afdunstar i luften från alla haf och sjöar på jordens yta. Den sålunda uppkomna
Källa: Internet Archive ·
