Sida 135
135
Lille Hans.
Lille Hans sprang' ner till stranden för att samla snäckor små. I den djupa, heta sanden måste han barfota gå.
Tåren glänste i hans öga, han så trött och hungrig var, emot solens strålar föga skylde trasorna han har.
Der i låga fiskarkojan modern sitter med de små. Svårt är bära bittra bojan
fattigdomen lägger på.
i
"Gud", han beder, "dig förbarma Far, han drunknade i går. Gif åt mamma, gif oss arm a bröd, o Gud och Fader vår!"
Ljudet utaf barnarösten steg till himlens Herre opp. Gossen genast undfick trösten af ny tillförsigt och hopp.
Lille Hans i bittra sorgen ef bleflemnad, blef ej glömd. Se, bland musslorna i korgen låg en dyrbar perla gömd !
Snäckans gåfva dem beskärde både penningar och bröd. Lille Hans sig dera f lärde, att Gud hjelper i all nöd.
Källa: Internet Archive ·
