Sida 68
68
roar begraftoet, löåjläpteå fjan åter. ©enaft ffynbabe Ijcm bort, odj förft efter fjorton bågar återfom Ijcm, mtjtf et afmagrab* ©eban Ijan ätit litet, fprang fyan bort igen. 4. ©n gång följbe man Ijonom odj fann, att §an roalt fitt läger nära goöfenö graf. %tvx år fortfor Jätten att ligga Ijär, odj blott unber ben fträngafte romtetfölben blef §an fjemmcu
Vallflickan.
Tidigt med solen jag faljer min hjord ifrån by, Sjunger min psalm, och små foglarne spela i sky. Tonerna ljuda i skogen.
Troget jag vaktar för ulfven min betande hjord. Vilddjuren fy för min bön om Guds skyddande ordy medan jag vallar i skogen.
Sjelfärjag liksom det värnlösa lam uti skog. Men jag har också min herde, han vårdar mig nog; honom jag följer i skogen
Medan jag sjunger och talar med Gud för mig sjelfy svara mig trastar och lam och den brusande alf. Jag är ej ensam i skogen.
Dufvan, hon bygger djupt inne bland träden sittboy gömd ifrån verlden, hon le f ver i kärlek och tro, så vill jag bygga i skogen.
Källa: Internet Archive ·
