Sida 109
109
Storbritannien fördelad mellan 250 tusen egare. Styckningen var således drifven omkring fem gånger så långt som i Finland. Detta utvisar att Englands jordbruk icke uppnått en högre ståndpunkt, uteslutande derföre, att en mängd stora possessioner der finnas.
I Frankrike, der jordstyckningen är långt drifven, var jordegendomen år 1815 delad i 10,083,754 skattelägenheter, men 1852 i 12,549,954. Likvisst hade afkastningens värde, som 1821 utgjorde 1,580,597,700 francs, år 1851 stigit till 2,643,366,000 fr. Äfven här ser man att den fortfarande jordstyckningen icke hindrat jordbruket att göra framsteg.
I Rhen-Bayern är jordstyckningen, alltsedan landet var förenadt med Frankrike, fri. I den öfriga delen af samma konungarike är den det icke. I Rhen-Bayern utgjorde år 1840 spanmålsproduktionen 24,800 Scheffel pr qvadratmil odlad jord, i rikets andra trakter endast 11,908 Scheffel från samma areal.
Jemför man tillståndet i Sveriges olika provinser så finner man äfven att jordens afkastning är störst i de län der jorden är delad på de flesta egare. Så var afkastningen af spanmål och potatis 1850 i Upsala län mindre än den i Fahlu län, ehuru det förra hade nära dubbelt så många mantal som det senare. I det förra länet var jorden mindre delad, så att i medeltal 4/6:dels mantal kom på hvar jordegare, i det senare endast 1/12:dels mantal. Ett likartadt resultat visar sig om man jemför afkastningen under sagde år från Stockholms län, der egendomarne äro större, med den från Carlstads, der egendomarne äro mindre. Visserligen anmärker härvid den förf., ur hvars arbete vi hemtat dessa siffror, Ljungberg, med rätta, att då nian endast känner mantalens antal och icke den odlade jordens areal, uppgifterna icke kunna anses fullt tillförlitliga, men de böra dock något så när angifva det ratta förhållandet.
En tydligare bekräftelse på den fördelaktiga verkan jordens fördelning på flere händer har i moraliskt afseende, får man om man jemför antalet af begångna brott i Sveriges skilda län. 1854 förhöll sig de sakfälldes antal till folk-mängtlen: I Upsala län såsom 1 till 205, men i Fahlu län som 1 till 234 o. s. v. Endast i ett enda af Sveriges län var brottsligheten större än den på grund af den långt drifna jordstyckningen kunnat antagas.
I Bayern har det äfven visat sig att, i de trakter der jordstyckningen är fri, brottens antal i proportion är mindre, än de kretsar der restriktiva reglementen äro rådande.
Till slut må äfven anföras, att erfarenheten i de länder der jordafsöndring varit fri visat det denna, om den är för långt drifven, utan vidare åtgärder förminskas och att lotterna förstoras. Så har jordklyfningen enligt ett 1854 utkommet arbete, på de senaste 32 åren i tvåtredjedelar af Frankrike tilltagit med 8,7 procent, men i den öfriga tredjedelen minskats med 1,22 procent. I några kantoner hade en förminskning af 13 proc. egt rum.
Man ser häraf, att menniskorna öfverlemnade åt sitt eget omdöme icke ensidigt sträfva åt en enda rigtning, utan att de i detta fall som i alla andra bäst sjelfva bedöma hvad som är deras egen fördel. Det beror på olika omständigheter och lokala förhållanden, om det är fördelaktigast att hafva jorden fördelad i större eller mindre lotter. Det är derföre bäst att öfverlemna bestämmandet häraf åt dem, hvilka af jordens afkastning skola erhålla sitt lifsuppe-hälle. Det är endast härigenom en naturlig fördelning kan uppkomma. Hvar och en som närmare begrundar saken, torde instämma i det, som yttrades af Frankrikes representant, Wolowsky, vid välgörenhetskongressen i Brüssel 1856: „att hvarje lagstiftning, som åsyftar att förbjuda grund-
egendomens delning, är felaktig, och helt och hållet stridande emot vår tids idéer samt civilisationens och frihetens intressen".
Korrespondens från Sverige.
Stockholm den 28 November 1861.
Mitt senaste bref till er har redan erhållit sin lilla historia. Det aftrycktes i „Nya Dagligt Allehanda", framkallade efter några dagar der en artikel af br Dalman, hvilken i sin tur frambesvor en annan i Aftonbladet. Åtskilliga repliker skola utan tvifvel följa. Slutligen kommenterar landsortspressen kanske det hela. Detta påminner om snöflingan som ger upphof åt laviner, hvilken liknelse här passar rå mycket bättre som det icke är den väsentliga framstäl-pingen i mitt bref, utan blott ett par biomständigheter, hvilka gifvit anledning till den nu inträffade efterpost-fäktningen i „norska frågan". Hr Dalman har erinrat att jag missmint mig så till vida, att det icke var dagen efter, ulan två dagar före hans motions aflemnande på riddarhuset, som den omtalta artikeln i Aftonbladet stod införd, samt derjemte upplyst att det icke varit han, utan Aftonbladets egen hufvudredaktör, som skrifvit densamma. Visserligen hade jag förut hört en och annan påstå detta, men höll det för alldeles otroligt, emedan naturligtvis derigenom den politiska fauten å Aftonbladets sida måste anses så mycket större och mera komprometterande. Då Aftonbladet emellertid medgifvit rigtigheten af hr Dalmans uppgift, är den naturligtvis konstaterad. Hr Dalmans öfriga erinringar mot Aftonbladet och dettas beskyllningar mot honom-, vill jag ej inlåta mig på, enär de icke beträffa innehållet af mitt bref. Jag vill blott anmärka att det vore väl om Aftonbladet i allmänna angelägenheter ådagalade samma energi och fyndighet som det utvecklar så snart det blott blir fråga om dess egen institution, samt emot br Dalman, att hans påstående, att konungens rätt att till riksståthållare i Norge utnämna svensk man skulle utgöra det „ snart sagdt enda qvarstående hufvudvilkoret för unionsfördraget", säkerligen icke omfattas af mången bland majoriteten. Tvertom fästade denna sig hufvudsakligen vid den formella behandlingen af nämnde rättighets afskaffande, icke vid rättigheten såsom sådan. Den har ej heller, enligt hvad bekant är, blifvit ut-öfvad på många herrans år. Aftonbladets lustiga insinuation, att mitt bref skulle hafva tillkommit för alt skaffa detsamma s. k. „prenumerationsgräl" på halsen, vill jag blott härmed hafva nämnt.
1 Norge har, sedan jag sist skref, Aflenbladet reserverat sig mot de helskandinaviska artiklar, som det tillät en insändare offentliggöra i sina spalter; Morgenbladet och Chrislianiaposten hafva likaledes högtidligt uttalat sig mot hvarje revision af det nuvarande iinionsfördraget. Deremot har veckoskriften „Hjemme og Ude" i Danmark förklarat sig för en praktisk skandinavism. De politiska chancerna vexla sålunda för närvarande. Det är såsom om situationen väntade på en man.
Det nyaste nya, som berättas i våra politiska kretsar, är att justitiestatsministern friherre De Geer är sysselsatt med utarbetandet af ett förslag till representationsförändring, att framläggas för nästsammanträdande ständer. Såsom ni torde minnas, inlemnade förlidne riksdag borgare- och bondestånden, hvart för sig, till regeringen en adress, hvaruti hon uppmanades att taga ett sådant steg. Vidare konstituerade sig före riksdagens afblåsande en reformkomité, som erhöll i uppdrag att- kring landet yttermera samla underskrifter åt nämnde adresser. Enligt hvad jag i dagarne hört uppgifvas, skall antalet af de till dato inkomna
Källa: Project Runeberg ·