Sida 7
7
vändt från sitt sommarlif eller från resor åt närmare och fjermare håll, och theatrarne äro stängda likasom slottet och det hertigliga palatset, med ett ord, saisonen är ännu icke börjad. Det är sannt, jag kunde väl berätta for er om Interimsregeringen, som lyste och försvann, eller om konungens resa till Frankrike och England, om den skandinaviska frågan på europeiska politikens dagordning, om de franska bladens artiklar, sednast Patrie's, öfver edert eget land m. m. Men om allt detta har ni säkert redan sjelf läst i de utländska bladen och ännu känna vi här icke mera och annat än hvad som stått i dem. Med kungens hemkomst —- ban anlände för några dagar sedan till hufvudstaden och for genast ut lill Ulriksdal — torde väl småningom något närmare om resan och dess resultat bli kunnigt. När allt går omkring ser ni kanske också helst alt jag ej behandlar politiken. Ni vet, politik är detsamma för män som kärlek för qvinnor: det farligaste ämnet att sysselsätta sig med. Och likväl, kan man fråga, hvad vore till slut mannen och qvinnan utan dem? Hvad vore den skönaste qvinna, om ej kärlek strålade ur hennes ögon, och hvad vore mannen om han vore likgiltig för sitt lands politiska förhållanden? De voro blott skalet af menniska, ulan inre kärna. Man kan äfven säga, att kärlek och politik i botten äro samma sak, blott alt den förra har mera afseende på den enskilda menniskan, men den sednare på menskligheten i stort, på fosterlandet, ja bela verlden, om ni så vill. Först när ett folk vaknat lill politiskt medvetande, kan man säga, att dess sedliga känsla trädt i verksamhet, först när----
„Tralala lalala lalala-la-la,
Må ingen detta illa ta".
Det är sången inne i salongen, som tränger hit in och räddar med ens både er och mig från alla vidare politiska vidlyftigheter. Det afbrott, den åstadkommit i min tankegång, kommer äfven att erinra mig, att qvällen redan är långt framskriden och att det alltså kan vara tid på att nedlägga pennan. Man har i salen tändt på en brasa i den gammaldagsspiseln och eldskenet flammar fantastiskt kring väggar och möbler. Så varmt det var på förmiddagen, blåser det nu ganska häftigt och kyligt derute, erinrande om att hösten redan är inne. Nästa bref blir derföre troligen från staden, der man också redan rustar sig att i varma bon taga emot samtliga soinmarfoglarne, när de jagas in af regnet och blåsten. Redan i nästa vecka ämnar kongl, theatern öppna sina portar och de öfriga följa snart exemplet. Om en fjorton dagar alltså kan man antaga att Stockholmslivet åter inträdt i sina gamla vanor. Till dess farväl. E.
Vara och icke vara.
Humoristiska paralleler.
(Efter tyskan).
Flickorna böra vara som blommor, så sköna och fina och icke som blommor: de böra hålla fjärilarne på distans.
— Flickorna böra vara som oblater: bevara hemligheter
— och äter icke som oblater: icke komma i folks munnar.
— Flickorna böra vara som månen, gifna åt kärleken
— och icke som månen: hvilken nästan alla dagar afviker från den rätta banan. — Flickorna böra vara som stjernorna, så upphöjda och dock så milda — och åter icke som stjernorna: de böra icke blicka så vänligt mot hvar man. — Flickorna böra vara som kyrkan, så vördnadsbjudande och andaktväckande — och icke som kyrkan:
de böra icke med alla klockor uppmana lill tillbedjan. — En flicka bör vara som en spegel, så ren och klar och sann — och åter icke som en spegel, på hvilken äfven det skönaste blir utan intryck. — Flickorna böra vara som den liöga tyska förbundsdagen: aldrig bli länge alt sitta — och åter icke som den höga tyska förbundsdagen: de skola göra helst en menniska lycklig!--
Fruarna böra vara som Amor, hvars enda rike är kärleken — och icke som Amor: ej afskjuta så många pilar. — Fruarna böra vara som sanningen: osminkade — och åter icke som sanningen: fruktade. — Fruarna böra vara som en brasa, spridande värma och trefnad omkring sig — och icke som en brasa: ej spraka och ej förkolna.
— Fruarna böra vara som en harpa, så ljuft harmoniska
— och åter icke som en harpa: icke så lätt förlora sin goda stämning. — Fruarna böra vara som de moderna skriftställarne: bli så litet populära — och icke som de moderna skriftställarne: icke jemnt och ständigt bry sig om staten. — Fruarna böra vara som drottning Viktoria, så ärade — och åter icke som drottning Viktoria: de skola låta mannen regera. — Fruarna böra vara som Fredrik II, sitt hus' största stolthet — och icke som Fredrik II: icke föra något sjuårigt krig. — Fruarna böra vara som åsnan: tålmodigt härå mycket — och åter ingalunda likna åsnor. — Och fruarna skola slutligen vara som Eva, för hvilken blott en man existerade — och åter icke som Eva: paradiset bör vara öfverallt der de äro.
Männerna böra vara som Noach: rädda sig från den allmänna syndafloden — och icke som Noach: icke dricka för mycket. — Männerna böra vara som skådespelarne: alltid vilja spela den bästa rollen — och åter icke som skådespelarne: icke bry sig så mycket om sqvallret. — Männerna böra vara som en urskog, så imponerande — och icke som en urskog: icke ha så många björnar. Männerna böra vara som uren: alltid gå framåt med tiden — och icke som uren: de böra ej låta draga upp sig. — Männerna böra vara som paypret: äfven från den lump-näste härkomst höja sig till (let skönaste och vigtigaste — och åter icke som pappret: icke låta binda sig. — Statsmännen ibland dem böra vara som en sommarafton, så välgörande — och icke som en sommarafton; utbredande mörker. — Presterna böra vara som köpmännen, hvilka icke se på ord och åtbörder, utan på goda handlingar — och åter icke som köpmännen: de skola hellre ha plats i sin börs, än sin plats på börsen. — Läkarena böra vara som presterna: böta det onda och smärtorna — och icke som presterna: icke sörja så mycket för himmeln. — Advokaterna skola vara som hajfisken: göra kort process
— och åter icke som hajfisken: icke ständigt „söka hvem de uppsluka månde". — Regenterna skola vara som månen, så lysande och milda — och icke som månen, hvilken så ofta är full. — Publicisterne skola vara som Hamburger Banken: ha så gedigen lönd — och åter icke som Hamburger Banken: icke afskrifva så mycket. — Poeterna böra vara som Champagne'n, eldiga, flöda öfver af„Geist"
— och icke som champagne'n: inom fem år bli fadda. — Pädagogerna böra vara som författaren af denna humoresk: gifva så mycket goda läror — och åter icke som denna författare: de böra äfven följa lärorna. — Censorerna böra — allsicke vara. — Och humonsterna slutligen böra vara som brandvakterna: veta att sluta i rät-tan tid — och åter icke som brandvakterna: icke uppmana till sömn.
Det bästa vore: om männerna vore så förträffliga som fruarna — enligt deras åsigt böra vara.
Källa: Project Runeberg ·
