Anmärkningar om helfvetesläran

Att nu do tvenne sednare slagen af ondt, hvilka vi sammanfatte under benämningen af det moraliskt onda, ej komma från Gud utan endast från menni-skan, är så allmänneligen erkändt, att det här icke behöfver något bevis. Men äfven om det första slaget« hvilket är hvad vi kalle det physiskt onda, gäller likaså väl, att det ej kan härleda sig från Honom. Han har nemligen aldrig skapat eller bestämt vårt innersta osinnliga väsende, så att detta ock kunnat vara på annat eller fullkomligare sätt, än det är; ty allt skapande eller ibrmande kan endast afse det sinnliga eller det timliga .och blifvande. Menniskans ursprungliga ande är, såsom allt annat rent andeligt, likaså evig och oföränderlig som Gud sjelf, ehuru han inne-hålles i Honom eller i Honom har sin grund, och så till vida är i begreppet (icke i tiden) Hans följd. Men det, som är evigt och oföränderligt eller aldrig har varit och aldrig kan blifva annorlunda, än det är, det kan ej tänkas hafva sin orsak i någonting annat, och alltså kan icke eller vår menskliga ändlighet tänkas hafva sin orsak i Gud eller vara af Honom bestämd9),

9) Att fråga efter en orsak till menniskoandens ändlighet vore ungefär likaså rimligt eller orimligt, som att fråga efter en orsak till triangelns tresidighet. Den sednare vore ju icke en triangel, om han ej vore tresidig, ock likaså vore ej eller den förra en menniskoande, om han ej vore ändlig. Dessutom har ingendera i och för sig sjelf någonsin uppkommit, och endast för det, som uppkommer, kan man söka en orsak.