Sida 12
Kort sagdt: från Gud kommer likaså litet till menniskan, som till andra ändliga väsenden någonting annat än det goda, ehuru detta ej kan förverkligas hos henne annars än efter hand» då hennes väsendes ändlighet icke medger, att det sker i ett enda slag, och ehuru hon deriöre måste i hvar oeh en lägre utvecklingsform vara blott relativt god, d. v. s. då äfven vara behäftad med något ondt.
Men är det sålunda gifvet, att det goda omöjligt kan vara orsaken till någonting icke godt, och att derföre ej eller den Allgode någonsin kan tillskynda ett väsende något ondt, — något lidande eller någon osalighet, så är med detsamma ock gifret, att den gamla läran om djefvulen och helfvetet är ochristlig och oförnuftig, att hon är endast en gammal barbarisk och super-stitiös mensklig förvillelse, samt att hon derföre ock genast bör helt och hållet bannlysas utur den christna religionsläran och undervisningen.
Vill man för öfrigt veta, hvad som har legat till grund för denna lära och gifvit henne sin hållning under århundraden, så har detta varit menniskans djupa och oafvisliga, om än ej alltid så klara, medvetande 1) deraf att hennes lif i sitt sanna väsende och i Gud — hennes verkliga sedlighet och religiositet — är hennes absolut sanna goda, hennes rätta och högsta ändamål; 2) deraf att hennes försummande eller motverkande af detta ändamål — hennes verkliga osedlighet och syndighet —- derföre ock är hennes absolut högsta onda, hennes
Källa: Project Runeberg ·