Sida 9
ten, omöjligt kan vara orsaken till något ondt eller tillskynda ett väsende något lidande, d. v. s. någon lifshämning eller osalighet. Tvertom måste vi säga, att all den verkan, som utgår från Honom, är såvida nödvändigt blott lif och salighet utan all tillsats af någonting motsatt.
Hvad särskildt det menskliga onda beträffar, så kan detta, såsom bekant är, vara af trenne slag, nem-ligen 1) den närvarande menskliga ofullkomligheten,
2) den enskilda menskliga verksynden, och 3) den allmänna menskliga arfsynden. Det första slaget har sin grund i menniskans ursprungliga ändlighet, hvaraf följer» att hvarken hon sjelf eller hennes närvarande sinneverld äro fullkomligt lefvande och harmoniska, utan äro det alltid blott till en viss grad, och derföre ock alltid behäftade med något ondt. Det andra slaget har sin grund i den enskilda menniskans eget missbruk af sin frihet, då hon väljer det sinnliga och relativt goda i stället för det förnuftiga och absoluta, hvaraf följden blir, att hon kommer i strid med sitt inre förnuftiga väsende och fär ett lägre och mindre harmoniskt lif, än hon i följd af detta behöfver. Det tredje slaget ändtligen har sin grund i alla andra och föregående menniskors missbruk af deras frihet, hvilket för hvar och en efterföljande medför det onda, att det gemensamma lifvet för honom är mindre ut-veckladt och fullkomligt, och således ock mindre befrämjande hans egen utveckling och förnuftighet, än det i annat fall kunnat och äfven bordt vara, emedan
Källa: Project Runeberg ·