Sida 173
mil; en annan, Polstjernan, på ett afstånd af 27 billioner 675 milliarder mil; ännu en annan stjerna i Kuskens stjernbild på ett afstånd af 63 billioner 770 milliarder mil.
Dessa äro de närmast liggande fixstjernorna, de hvilka befinna sig i samma del af rymden som vi. Beträffande alla de andra, de millioner millioner som befolka rymden, är det oss matematiskt omöjligt att finna någon längd-enhet, hvarmed vi kunna uppmäta deras afstånd, emedan det största mått vi kunna använda, jordbanans diameter, är oändligt litet, jernfördt med deras afstånd.
Vi skola emellertid söka lemna ett begrepp om dessa successiva afstånd, genom att använda ljusets hastighet som måttstock. Vi finna då, att ljuset, som på en sekund tillryggalägger 28,700 mil, behöfver en tid af tre år och 8 månader, för att från den närmaste stjernan, a Centauri, komma fram till oss; 12 1/2 år för att komma till oss från Vega, och 22 år för att från Sirius hinna fram till jorden; att ljusstrålen, som utsändes från Polstjernan, först 31 år efter dess utsändande hinner fram till oss, och att den, som utgår från stjernan i Kuskens stjernbild, fordrar 72 år för att hinna samma mål; att bortom dessa stjernor tiden, som ljusstrålen behöfver för att hinna till oss. blir längre och längre, att för de längst aflägsna stjernor, man kan se genom ett tio fots teleskop, denna tidrymd icke kan uppgå till mindre än 1000 år och för dem, som äro synliga i ett tjugo fots teleskop, icke till mindre än 2,700 år; slutligen skola vi omnämna, att stjernor gifvas, hvilkas ljus ej hinner fram till oss förr än efter 5000, 10,000, 100,000 år, fastän det oupphörligt ilar genom rymden med en hastighet af 28,700 mil i sekunden.
Dylika nummertal börja att för oss upprulla det oändligas ofantliga panorama och att upplysa oss om jordens oändligt underordnade plats, detta stoftgrand, som till den grad förbländat oss med
Källa: Project Runeberg ·