Sida 177
densamma som ledt de tre vise männen till Bethlehem, och att hennes ankomst bebådade Frälsarens återkomst till den yttersta domen på jorden. För hundrade gången måhända fann man det dåraktiga i dylika förutsägelser; detta hindrade dock ej att astrologerne tolf år sednare allmänt troddes, när de förkunnade att verlden skulle förgås år 1588; dylika förutsägelser bibehöllo i grunden sitt inflytande öfver massorna ända till vårt sekel, och — hvarföre skulle man ej erkänna det — framkallade de icke helt nyligen en ej obetydlig inverkan vid den imaginära kometens väntade ankomst den 13 juni 1857 ? Ack! vår mensklighets historia är historien om hennes svagheter! — Men återvändom till vårt ämne. Bland stjernor, som plötsligt framträdt utan att sedan åter blifva synliga, vilja vi omnämna den af år 1604, som den 10 oktober samma år med sitt hvita sken öfverglänste de klaraste stjernor, såsom Mars, Jupiter och Saturnus, i hvilkas grannskap hon befann sig; i april 1605 hade hon nedsjunkit till en stjerna, af tredje storleken och i mars 1606 var hon helt och hållet försvunnen. Omnämnom äfven Renards namnkunniga stjerna, som likaledes framträdde 1604 och framställde det egna fenomenet att flera gånger aftaga och åter tilltaga i glans, innan hon helt och hållet utslocknade.
Vi hafva nu i korthet skildrat historien om några af de i det synliga universum inträffade förändringarna, och hvilka man härifrån observerat; man känner att denna historia endast utgör kännetecknet på det som dagligen försiggår inom samtliga himlarymderna, men den är tillfyllestgörande för att inom oss utplåna den gamla idéen om himlahvalfvets synbara ©föränderlighet. Vanan, vi nödvändigtvis hafva, att ej betrakta rymdens verldar annat än under natten, tystnaden och ensamheten, som omgifva oss under denna naturens hvila och vaTelsernas sömn, gifva oss ett falskt intryck af
Källa: Project Runeberg ·