Sida 196
en roterande rörelse åt sin rörliga bur genom att ständigt hoppa omkring i dess inre, på samma sätt sågo de fördömda jorden ständigt fly undan dem, trots deras förtviflade ansträngningar. Om ej ämnet vore så hemskt, skulle man ej kunna hålla sig allvarsam vid en sådan förklaring.
Till dessa romantiska skapelser skulle man kunna bifoga Djefvulens Elixir af den fantastiske Hoffman, en underbar berättelse, der författaren skildrar sina äfventyr under en resa till underjorden och jordens medelpunkt. Från bottnen af ett brådjup faller resenären en vacker dag ned i en afgrund; denna afgrund är jordens innandöme. Fortfarande att falla, hamnar han slutligen på planeten Nazar, en verld som befinnes i medelpunkten af de underjordiska regionerna och endast är bebodd af träd. Han skildrar ganska omständligt vanorna, sederna och det sociala tillståndet hos majestätiska cedrar, äregiriga ekar och smakfulla myrtenbuskar . . . ; sin vistelse på denna underjords första drabant, Martinie, som endast bebos af apor; sedermera sitt besök på de tre andra drabanterna: Harmonica, befolkad med lefvande musikinatrumenter; Mezendor, styrd af elefanten X, och Kama, bebodd af menniskor som temligen likna oss etc. etc.
Det är svårare att tiga än att tala, när man kommer in på detta outtömliga kapitel, och man skulle under flera dagars tid med lätthet kunna hålla ett auditorium i spänning, om blott dessa historier hade tillräcklig förmåga att fängsla åhörarnes ständigt hungrande nyfikenhet. Man erinrar sig den ryktbara luftseglaren Hans Pfaals äfventyr, hvilken, enligt en berättelse af Edgar Poe, gjorde en lång och intressant resa bland månens länder. Med tillhjelp af en luftbalong, som förenade lätthet med styrka, och med ett förråd af komprimerad luft, uppsteg han från Rotterdam och kom på 19 dagar till månen. Han skildrade ganska omständligt sin resas alla skiften, de meteorologiska feno-
Källa: Project Runeberg ·