Sida 197
mener han hade tillfälle att iakttaga under sin passage, jordens utseende från de olika afstånden, och slutligen sin stora öfverraskning när han anlände till de små seleniterna. Något hvarom man kan förvissa sig genom ett dokument, som en måninåanare den 30 februari 1830 öfverlemnade åt borgmästaren Mynheer Superbus Van Underduck, president för Nationalförsamlingen i Rotterdam.
Hvem påminner sig icke det uppseende en bro-chyr i slutet af 1835 uppväckte, på hvilken man falskeligen hade tecknat Herschel den yngres namn !), och der man på ett ganska klumpigt sätt, under namn af vetenskapliga upptäckter, berättade de gröfsta dumheter rörande månen. Enligt detta, från tidskriften New-York American öfversatta arbete, skulle sir John Herschel, som blifvit skickad till Goda Hoppsudden för anställande af astronomiska observationer, der observerat på månen de mest fantastiska företeelser, företeelser hvilka, enligt den anonyma författarens eget uttryck, ej af den förträffligaste prosa skulle kunna skildras och hvilka inbillningskraften, buren på poesiens vingar, ej skulle förmå måla med nog lysande bilder! I skötet af en pittoresk natur, såg man flodhästarnas dystra grottor höja sig på spetsarna af ofantliga lodräta klippor, och luftiga skogar, hvilka syntes sväfva i rymden. Lysande amfiteatrar utbredde tusentals rubiner, hvilka gnistrade i solljuset, försilfrade vattenfall, spetsar af rent guld bekransande de gröna bergen. Får med elfenbenshorn betade på ängarna, hvita råbockar kommo till floderna för att dricka, ankor (sic) simmade på sjöarna! Det bästa af allt var, att menniskorna på månen voro stora bevingade
l) Denna brochyr hade till titel: Upptäckter i månen, gjorda vid Goda Iloppsudden af Herschel den yngre, engelsk astronom. Man drog ej i betänkande att tillskrifva detta arbete en äldre astronom vid Paris' observatorium. Dess verkliga författare lärer hafva varit en amerikanare vid namn Locke.
Källa: Project Runeberg ·