Sida 198
väsenden med samma kroppsbyggnad som vi och med membranösa vingar liknande flädermössens-, dessa fågelmenniskor flögo i grupper från den ena kullen till den andra, etc, etc. Alla dessa under, hade blifvit sedda från ett afstånd af 270 fot! Denna mystifikation väckte nog mycket uppseende, för att Arago skulle finna sig föranlåten att, vid institutets sammanträde den 2 november 1835, i dettas namn förneka de anförda upptäckterna. Men skriften bar sjelf prägeln af sitt upphof; ibland andra omöjligheter hade författaren ej insett, att alla föremål, såväl lefvande som döda, hvilka vi skulle kunna se på månen, måste ses i projektion, alldeles som vi från ett högt torn eller en balong se de under oss liggande föremålen!
Trots ämnets intresse ämna vi dock ej längre följa den vetenskapliga romanens historia. Dessa afvikelser från ämnet aflägsna oss väl mycket från detta arbetes syfte; skulle man emellertid ej känna sig förvånad, om vi sade, att af alla föreställningar man hyst om planeternas invånare det i grunden ej finnes någon enda som förtjenar en allvarligare uppmärksamhet än de vidunderliga berättelser, vi nyss anfört? Man skall sjelf kunna döma derom vid framställningen af dessa teorier.
"Vi skola börja med en af våra första filosofer, med en af våra skarpaste tänkare.
Den tyska filosofiens fader, Emmanuel Kant, uttalar i sin Naturens allmänna Historia den åsigten, att menniskornas fysiska och moraliska fullkomlighet tillväxer i samma förhållande som planeternas afstånd från solen tilltager. Denna lag stadfästes af en annan, som är långt ifrån att vara antaglig: Materien, sägei han, hvaraf de olika planeternas menniskor, djur och växter äro bildade, bör vara desto lättare och finare, och deras inkarnationstyper böra erbjuda desto större företräden, i den mån afståndet som skiljer invånarne från solen är större.
Källa: Project Runeberg ·