Sida 199
Enligt denna teori äro invånarne på de undre planeterna, Mercurius och Venus, alltför materiela för att vara förnuftiga, och deras intellektuela förmögenheter äro ej nog utvecklade, för att de skola kunna vara ansvariga för sina handlingar; jordens och Mars' invånare befinna sig i ett mellantillstånd mellan ofullkomlighet och fullkomlighet, i en ständig kamp med materien, som drager dem till de lägre instinkterna, och anden som drager dem till det goda, ett tillstånd desto mera sannolikt, som dessa båda likartade planeter till sitt astronomiska läge intaga samma rang i solsystemets medelregion; invånarne på de aflägsnare planeterna, från Jupiter till systemets gränser, hvilka den store filosofen, anande nyare tiders upptäckter förlade utanför Urani bana, njuta en hög grad af fullkomning och lycka.
Beträffande Jupiters invånare, anmärker Kant, att vilkoren för lifvet på denna planet skulle vara olämpliga för jordens invånare. "Beträffande dygnets längd", säger han, "skulle de tio timmar hvaraf det består knapt nog vara tillräckliga för att gifva oss nödig hvila och sömn. När skulle vi på dess klot finna någon ledighet från våra sysselsättningar, finna tillfälle att kläda oss och intaga våra måltider? Hvad skulle det blifva af en individ, hvars arbeten fordra en längre tids oafbruten ansträngning ? Alla hans ansträngningar att komma till ett nyttigt resultat skulle vara fåfänga. Efter att hafva arbetat fem timmar, skulle han helt hastigt se sig afbruten af en natt med samma längd. Om deremot Jupiter är bebodd af fullkomligare väsenden, hvilka med en finare organism förena större smidighet och verksamhet i lifvets förhållanden, så har man rättighet att tro, det deras fem timmar gagna dem lika mycket, ja mera, än dagens tolf timmar vår anspråkslösa jordiska mensklighet."
Detta sätt att betrakta det inbördes sambandet på Jupiter emellan denna verlds fysiologiska vilkor
Källa: Project Runeberg ·