Sida 12
skilja deras religiösa från deras astronomiska begrepp. På samma sätt förhåller det sig med andra folk, hvilkas historia endast i vanställd form nedstigit till vår tid.
Men, för att hålla oss vid läran om verldarnas flertal, hvilken vi här hafva att ensamt taga i skärskådande; och för att studera den historiska och klassiska forntiden, hvilken är den enda vi med någon säkerhet kunna rådfråga, skola vi först finna, att Egypten, den asiatiska filosofiens vagga, hade undervisat sina vise i denna gamla lära. Måhända egyptierne ej utsträckt den längre än till de sju planeterna och månen, hvilken de kallade en etherisk jord; hurusomhelst, är det dock allmänt kändt, att de högt bekände denna troslära .
De flesta grekiska skolor lärde den, antingen öppet åt alla lärjungar utan åtskilnad, eller hemligt åt de i filosofien invigde. Om de poemer, som tillskrifvas Orfeus, verkligen äro af honom, så kan man anse honom vara den förste som framställt läran om verldarnas flertal. Den inbegripes i dessa Orfei verser, der han säger: att hvarje stjerna är en verld; och särskildt i dessa ord, hvilka Proklos förvarat: "Gud byggde en ofantlig jord, som de odödlige kallade Selene, och menniskorna måne, hvarest en stor mängd boningar, berg och städer resa sig."
Filosoferne af den äldsta grekiska skola, den joniska, hvars stiftare, Thales, trodde att stjernorna voro bildade af samma substans som jorden, fortplantade i sitt sköte den egyptiska traditionens idéer, hvilka blifvit till Grekland införda. Anaximandros och Anaximenes, Thales' närmaste efterföljare, undervisade/ om verldarnas flertal, hvilken lära senare spreds af Empedokles, Aristarkos, Leukippos och
Källa: Project Runeberg ·