Sida 220
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
Slutord.
Ungefär 25 år efter den tid, då dessa »Berättelser» lemnades mig, besökte jag ånyo Danderyd och de ställen, som för min ungdom varit kära. Jag återfann ställena, gårdarne och husen, men ingen af de menniskor jag sett och känt.
Byggmästare Pettersson hade med fru och barn för mycket länge sedan lemnat icke blott Danderyd, utan Sverige och vistades utomlands, der han och hans familj, såsom jag tror, ännu lefva.
Icke heller råkade jag några anförvandter till den, som en gång varit denna församlings klockare, orgelnist och läkare. Möjligt är dock, att sådana ännu finnas i lifvet, och må de ursäkta mig för det jag icke gifvit min klockare ett annat namn än det rätta. Hvarje gång jag ville göra det, uppstod alltid för mina ögon min gamle vördnadsvärde väns bild, återfordrande af mig det namn han med så mycken heder burit i lifvet.
Slutligen besökte jag Danderyds kyrkogård och stannade framför ett ståtligt grafmonument. Jag läste Malms namn på monumentet, hans församlings sista gåfva.
Det finns poeter som blott känna, liksom det finns poeter som beskrifva, och de förra äro lyckligast. Till det slaget hörde »klockaren i Danderyd».
*
Källa: Project Runeberg ·