Sida 223
Kråknästet.
*
I.
Brorsonen.
För icke så många år sedan stod vid den så kallade Nya vägen å Norrmalm ett trähus, kalladt Kråknästet, eländigt, dystert och hvarje ögonblick hotande att falla. Husets höjd var ej i förhållande till dess längd och bredd. Utom jordvåningen, hvilken endast innehöll en trång förstuga och ett kök, hade det tvänne våningar, hvardera bestående af blott två små rum med hvar sitt låga fönster. Lägger man nu dertill det höga, tvärsluttande tegeltaket, så fick det hela ett slags likhet med tornet på en af våra äldre kapellkyrkor eller med en väderqvarn utan vingar. Öfversta våningens fönster saknade rutor, och ingen af grannarne kunde minnas att sådana någonsin funnits till. Regn och snö, kråkor och skator, med ett ord allt ofvanifrån kommande hade följaktligen obehindradt tillträde till denna våning. Deraf husets benämning. En gång satte denna högst anspråkslösa byggnad hela vår hufvudstad i rörelse, nämligen vid det tillfälle då den brann ned till grunden — en hädanfärd under garnisonens trumhvirflar och alla kyrkors klämtslag. Mången större storhet har gjort vida mindre buller af sig. Men så hade också »Kråknästet» sin egen lilla historia, hvilken af följande kan inhemtas. Månget fyravånings stenhus med stolta fasader och hela fönster hafva den mindre.
