Sida 5
Berättelser efter klockaren i Danderyd.
Inledning.
Sommaren år 1827 tillbragte jag på Nora gård inom Danderyds skeppslag, belägen en och en qvarts mil ifrån Stockholm och den tiden lydande under Djursholm.
Vid Nora var en större ladugård, som då arrenderades af en ovanligt rask och driftig qvinna.
Arrendatorskans man hette Grönlund. Hans åliggande bestod uti att hvarje morgon köra den stora mjölkkärran till Stockholm och hvarje afton köra den hem igen med de tomma byttorna. Detta öde kunde icke räknas bland de gladare, alldenstund kärran saknade fjäderstol och var så öfverfyld af mjölkflaskor, att ingen plats fanns för den stackars mannens ben, änskönt de voro af den smalaste sorten.
»Hvar i Herrans namn skall jag göra af benen!» utropade han ibland, när han skulle intaga det enda högsäte, som här i lifvet syntes honom beskärdt.
»Sitt på dem, så behöfver du hvarken fjäderstol eller dyna,» blef alltid hustruns svar.
För öfrigt medgaf hon, att en ko-arrendatorska icke gerna kunde ha ett bättre mjölkbud än sin man; ty hur begifven på dricksvaror han än vore, var hon dock alltid säker på att få ha mjölken i fred.
Orsaken, hvarför mannen icke fick åka i stol på fjädrar, var helt enkelt den, att så ofta han njöt den ringaste beqvämlighet, somnade han på ögonblicket. Det var endast genom skakning och en beständig fruktan för benen som han höll sig vaken.
