Sida 248
Kråknästet ...
4.
Vidare om den stora skatten.
Några månader efter det mystiska uppträdet i Kråknästet satt på sitt tarfliga vindsrum fyra trappor upp i ett hus i midten af staden e. o. notarien i kungl. Svea hofrätt Konrad Rollin, flitigt sysselsatt med sitt första för en extraordinarie erforderliga pensum.
Det var dagen efter hans återkomst från en resa i landsorten, der han besökt sin fader, fanjunkaren, hvars äldste son han var. Fanjunkaren, enkling sedan tvänne år, egde sju barn och hade alltid lefvat i klena omständigheter, hvilka likväl ej hindrat honom att gifva den förstfödde en god uppfostran. Konrad var också en son som fullkomligt motsvarade faderns förhoppningar. Genom s. k. akademisk kondition blef det ynglingen möjligt att uppehålla sig i Upsala så lång tid som behöfdes för hofrätts- och kameralexamina. När nu fanjunkarens son, efter sålunda väl slutad lärdomskurs vid akademien, skulle resa till Stockholm för att inträda i verlden, hade han visserligen med sig ett rekommendationsbref från fadern till dennes ungefär ett år yngre broder, hvilken varit kommissarie i banken och ansågs för en välbergad man, ehuru fanjunkaren visst icke kunnat drömma om en takstol till ett värde af 100,000 rdr banko i kommissariens anspråkslösa koja vid Nya vägen; men hvad nytta den unge Konrad hade af detta rekommendationsbref, har läsaren redan till en del inhemtat, viljande vi endast tillägga, att morgonen efter den der äfventyrliga natten tog vår hjelte sitt pick och pack och flyttade till det rum han nu bebodde, utan att sedermera besvära sin gudfruktige, men obarmhertige farbroder med något besök.
Källa: Project Runeberg ·