Sida 64
Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
var han icke promoverad doktor, pro secundo åkte han bara i bondkärra, och pro tertio kurerade han för det mesta blott drängar och pigor.
Dock undandrog han aldrig någon sin hjelp, när den påfordrades, och kunde stiga upp midt i natten för att resa flere mil i det svåraste väder.
»Dessa resor ta lifvet af mig,» brukade han ofta säga; »men det är roligt att processa med döden, om man också sjelf måste betala rättegångskostnaderna.»
Anländ till Ensta gästgifvaregård, blef Malm invisad till det gästrum som innehades af teaterföreståndaren.
Han trädde in och såg två personer, en herre och ett fruntimmer.
Herrn, med sina goda femtio år på nacken och af någorlunda stadig kroppsbyggnad, hade skarpa, bruna ögon och utskjutande haka, hvilket särdeles väl passade till ett trindlagdt och i allmänhet något grinigt ansigte.
Han var klädd i en storrosig, något urblekt sidennattrock, bar på hufvudet en röd sammetsmössa, rikt dekorerad med snören och tofsar af guld, detta äfven något blekt af ålder.
Denne herre mätte golfvet med stora steg, synbarligen med nöje betraktande sina morgonstöflar af ljusgult saffian, garnerade med en bred, hvit yllespets, som bestämdt röjde sitt ursprung från teatergarderoben och troligtvis smyckat mången riddares, ja, kanske konungs hals, innan den så blifvit degraderad.
Fruntimret var förskräckligt magert. I det mörka, skinntorra ansigtet blixtrade dock ett par stora, svarta ögon, hvassa som dolkar och troligtvis äfven såsom sådana mycket använda både på och utom scenen.
Hon läste i en tjock, skrifven papperslunta, förmodligen en teaterrol; stundtals räckte hon ut ena armen till en stor åtbörd, visande dervid fem fingrar så mörka, tunna och spetsiga, att en fluga kunnat taga dem för en spindels ben.
Klockaren, sedan han med sin vanliga ödmjukhet önskat herrskapet god morgon, förklarade sig vara den läkare man efterskickat.
»Jaså, min herre är läkare,» yttrade den resande herrn, läggande i dessa hvardagliga ord mera patos än de verkligen kunde tåla; »förmodligen har jag det nöjet att redan vara känd af min herre?»
Källa: Project Runeberg ·