Sida 381
»Brukspatronessan på Nyholm skulle ofta besöka sin mycket goda vän, grefvinnan på Gunilholm.»
»Utan tvifvel ... men ...»
»Men du låtsar ej förstå mig ... och likväl förstår du, att brukspatron Detlow gör Julia Palm sin kur.»
»Det förstår jag.»
»Och att du mest utmärker honom ... att du till och med föredrager honom framför löjtnant Ell?»
»Ja, jag föredrager honom framför löjtnant Ell.»
»Nå, hvad behöfs mer?»
»Behöfs ingenting mer, min nådigaste Clémentine! ... Men låtom oss lemna både brukspatronen och löjtnanten i fred och i stället sysselsätta oss med den stackars inspektoren. »
*
3. Frågan och svaret.
»Mamsell Julia, hörde ni hvad grefven nyss sade?» frågade inspektor Kron mamsell Palm, när han en timme derefter mötte henne i parken.
»Ja, herr Albert, jag hörde det,» svarade hon.
»Nå, neka mig då inte ett godt råd ... Säg, o säg! Skall jag fria till en af flickorna i prestgården?»
»Älskar ni någon af flickorna i prestgården?»
»Och det frågar ni, ni som vet ... men ni är ej mer densamma. .. ni är mycket förändrad, mamsell Julia!»
»På hvad sätt?»
»Dock det är dåraktigt af mig ... men felet är ej helt och hållet mitt, ty ni har sjelf väckt mitt hopp om ... Alla fjäsa så mycket för er, alla skänka er sin hyllning ... för alla har ni ett leende ... endast mot mig visar ni er allvarsam och ...»
»Ni klagar öfver att jag har ett leende för andra och är allvarsam mot er?»
»Brukspatron Detlow ...»
»Ah, ni är svartsjuk, min herre!»
»Ja, ja!»
Källa: Project Runeberg ·