Sida 21
»Mamma, hjelp honom!» ropade barnet; »den stackars pappa, som hänger der i luften, så högt, så högt!»
»Hvad säger hon!» stönade sjömannen, ryckande sig häftigt tillbaka och åter fattande årorna; »hvad säger hon!»
»Luta ditt hufvud mot mammas knä, min snälla flicka!» sade qvinnan; »pappa sitter ju framför oss och ror ... Ser du inte hur fort vågorna fara förbi oss? ... Är det inte vackert, Julia lilla?»
Ill. G. Stoopendahl.
»Hu, hvad jag drömde!» skälfde flickan; »stackars pappa! ... Hvarför vilja de göra honom så illa! ... Säg åt dem att de inte få göra det.»
»Du drömmer, kära barn!» sade modern.
»Släpp ned honom, säger jag!» ropade barnet med en vildhet i uttrycket, som stack särdeles af mot det späda i sjelfva ljudet; »släpp ned pappa, annars klöser jag ut ögonen på er, jag och de andra små flickorna.»
Ett oartikuleradt ljud banade sig väg mellan den roendes läppar.
Källa: Project Runeberg ·