Sida 41
Nej, Marie Taglioni, sylfiden, dansade då i barnskorna, och Jenny Lind, näktergalen, andades icke ännu.
»Går du med ända fram?» frågade en ung tjensteman sin bredvid gående kamrat.
»Ja, jag har aldrig sett något sådant förr,» svarade den tillfrågade.
»Det var synd om Odelius!»
»Du känner då honom?»
»Ja, jag var ofta i hans sällskap på den tiden han tjenstgjorde vid ett regemente i Finland ... Det var en högst intressant menniska.»
»Jag har hört detsamma af andra.»
»Med all aktning för lagarne, så skulle jag icke så ogerna sett, om han kommit undan.»
»Han försökte ju rymma två gånger?»
»Ja visst.»
»Men hur kom han ur fängelset begge gångerna?»
»Du har väl hört omtalas den der svartögda flickan han hade?»
»Ja, hvem har inte hört talas om Anna Bränner, eller brännspegeln, som hon kallas.»
»Ena gången smög hon sig in i hans fängelse och bytte kläder med honom samt beredde derigenom sin älskare tillfälle att lura fångvaktaren och slippa ur buren ... men två dagar derefter snokade Titzen rätt på honom och satte in honom ånyo.»
»Nå, andra gången då?»
»Jo, då tog brännspegeln tjenst hos den nye fångvaktaren, ty den gamle hade fått afsked på grått papper.»
»Nå?»
»En afton passade brännspegeln på, när fångvaktaren tagit sig något för mycket till bästa, och knep ifrån honom nycklarne.»
»Nå, vidare.»
»Derefter tog fången den druckne fångvaktarens kläder på sig och flydde.»
»Och fångvaktarens piga?»
»Gick på samma gång ur tjensten, utan att vänta på orlofssedel.»
»Det undrar jag inte på ... Men hvarför gömde de sig inte bättre den gången heller? ... Stannade fintligheterna qvar i häktet?»
Källa: Project Runeberg ·