Sida 138
»Ja, går du inte med?» frågade den andre.
»Nej.»
»Hvarför det då?»
»Har ej tid.»
»Du har ej tid!... Hvad skall du då göra?»
»Ingenting.»
»Det vet jag... men hvad för slags ingenting?»
»Jag stannar qvar på torget.»
»Begrips ... du går och spånslår, din bof!»
»Vacker komplimang!»
»Excusez! Hvem vågade kalla Jupiter för en bof, fast han gick omkring och förförde jordens skönaste döttrar! ...»
»Det var i de gamla goda tiderna, min vän.»
»Se... ser du inte hvilken skara barn, som leker der' borta? ... Gudomliga ungar, på min ära! ... Du tycker alltid om små vackra barn .. . men jag ger mig tusan på, att du ej har en enda blick för hela den der skaran och hvarför?»
»Nå, hvarför?»
»För det att barnpigan är ful som stryk ... ha ha ha!»
»Jag ger dig och dina barnpigor tusan!... Hvem frågar efter kopparmynt, när man har dukater för ögonen!»
»Dukater!... Hvar har du dem?» frågade gardesofficern, tittande omkring åt alla sidor; »jag tycker, att Karl XIII:s torg i dag är en trogen bild af sjelfva jernåldern . . . idel fula ansigten, hvart man skådar, så framt du ej vill anse presidentskan Elgklo för en skönhet.»
»Dröjer du en qvart, så skall du upplefva guldålderns tidehvarf.»
»Aha, du står på post, märker jag.»
»Möjligtvis.»
»Hvem väntar du få se?»
»Gissa.»
»Fröken von Stafven?»
»Bättre opp.»
»Emilie Högqvist?»
»Bättre opp.»
»Aha, nu vet jag!»
»Nå?»
»Du väntar Armida, den förtrollande Armida, du lycklige Rinaldo!»
»Ja, Rinaldo väntar sin Armida.»
Källa: Project Runeberg ·