Sida 139
»Jag går inte till Fredrikshof... jag tager hellre mot tre dagars arrest, än jag går miste om denna syn.»
»Stanna qvar, om du vill... jag är nyfiken att visa dig henne.»
»Du har på länge ej talat om någon annan än henne.»
»Du vet, att jag har smak.»
»Du är fan sjelf, bror!. . . Men om hon ej kommer, så har jag arresten för intet.»
»Hon kommer.»
»Du har stämt möte med henne?»
»Nej, men jag ser att hon kommer, ty jag ser min lyckas stjerna, morgonstjernan, som bebådar solens uppgång.»
»Du ser?... Jag har starkare ögon än du, men jag ser ingenting.»
»Ser du inte, hvem som sitter på bänken der.»
»Den der bänken?»
»Ja.»
»Det är presidentskan Elgklo... en fyrtiårig stjerna, bror... det är blott stjernorna på himlahvalfvet, som kunna trotsa åren ... Är din sol i proportion till den der morgonstjernan, så hänger jag mig, om jag för hennes skull får krypa i kurran.»
»Men ser du då ej hvad som sitter bredvid presidentskan?»
»Presidenten ... Är det honom du menar?»
»Ja visst.»
»Presidenten är en ståtlig gestalt, jag medger det.. . men med all respekt...»
»Det är alldeles som jag säger... när jag ser presidenten, så är jag säker på att få se Armida.»
»Hon brukar då vara i presidentens sällskap?»
»Nej.»
»Hon umgås då i presidentens hus?... Jag vet, att du och din Jierr far ofta äro på middagar och supéer hos presidenten Elgklo.»
»Nej, presidenten känner inte Armida och Armida känner inte presidenten.»
»Gåtor, bror!»
»Besynnerligt, men sannt... Nästan hvar gång jag träffar presidenten ute, träffar jag också den tjusande flickan.»
Källa: Project Runeberg ·