Sida 140
»En högst besatt tillfällighet!»
»Ja, är det inte det?... Är jag pä Norr eller Söder eller i Sta’n och jag möter presidenten, så kan jag lägga handen på bibeln och svära på att förtrollerskan är i grannskapet. »
»Du ger mig lust för att vandra i presidentens fotspår ... jag vill bh hans skugga.»
»Fruktlöst besvär. . . det finns blott en Armida.»
»Och en Rinaldo, ville du äfven säga ... vi fä väl se I»
»Det är också ei) annan egenhet.»
»Hvilken?»
»Presidenten har säkert varit en ovanligt vacker karl i sina dar.»
»Hvad angår det mig!»
»Han har en stolt, kunglig näsa... det är inte utan att min Armidas näsa har något tycke med hans. . . Presidenten har ett par stora, mörkblå ögon, och min Armidas ögon likna hans. . . Kan du gissa, hvilka reflexioner allt det der framkallat hos mig?»
»Jaså, du brukar reflektera! . . . Nå, låt höral»
»Jo, att liksom sympatierna närma menniskor till hvarandra, så för äfven likheten i anletsdrag i hvarandras närhet, utan att man sjelf vet deraf. . . Hvarför ser du på mig så der?»
»Jag ser efter om sulorna på dina stöflar äro lösa, om byxoma äro trådslitna ocb om du har nattkappa i stället för skjorta.»
»Är du från förståndet?»
»Nej, det är du som är från förståndet! ... Vill du predika som en poet eEer en filosof, så måste du äfven se ut som en sådan ... Hur fan kan en löjtnant vid lifrege-mentets husarer prata sådan gallimatias!... Adjö med dig!»
»Du går?... Du vill då inte se henne?»
»När jag närmare tänker efter, så blundar jag hellre för champagnen, än jag står och ser på hur en annan slukar den.»
»Ah, det var sannt det... Du, som är gammal garnisonskarl och Stockholmsbo, känner du någon kammarskrifvare med namnet Alm?»
»Umgås aldrig med kammarskrifvare ... Men vänta .. . för några år sedan gick det, som jag vill minnas, en person med det namnet på gymnastiken ... en huggare på värja
fiörsta älskarinnan. 10
Källa: Project Runeberg ·