Sida 173
mepniskor, hvilka oupphörligen predika i ens öron om de stora välgerningar de gjort.»
»Ja, de ha bittert sårat mig, djupt förolämpat oss begge ... men ändå blir jag så ängslig, när jag tänker på dem.»
»Amanda,» yttrade värden, höjande ett glas, fyldt af ädla drufvors blod, »se, hur vackert solstrålen faller på glasen 1 Se, hur de blixtra af aftonrodnadens glans ... Töm kristallen, Amanda... en skål för din lycka 1 En skål för vår lycka!»
»Ja, ja, en skål för vår lycka!» ropade Amanda lifligt och tömde den blixtrande kristallen.
»Ack, du härliga väsen!» deklamerade Gustaf, med hänryckning betraktande flickan, öfver hvars ansigte solen hade utbredt sina strålar; »må verlden blifva intet för oss, blott vi blifva allt för hvarandra!»
»Ja, allt för hvarandra!» upprepade Amanda; »men kan jag väl bli så mycket för dig som jag ville vara!»
»Detta uttryck borde vara mitt;.. ty kan väl jag ...»
»Gustaf, du har rikedom och anseende, men hvad eger väl jag!... Jag är en fattig flicka utan anseende, utan namn ... jag eger ej en gång deras aktning, som borde vara mina bästa vänner, deras, som skulle vara mig i föräldrars ställe ... Men äfven jag kan vinna namn och ära . . . Ja, Gustafl» tillade hon, under det hennes ögon började återvinna sin vanliga eld, »vet du, denna idé, du mins väl, denna idé, som för en timme sedan ...»
»Hvilken idé, min älskade?»
»Jo, du kommer väl ihåg att, när vi foro förbi gäst-gifvargården, som ligger här bredvid...»
»Jaså, Säby ... men jag mins icke ...»
»Jo, en teatertrupp anlände dit i samma stund vi åkte förbi gården.»
»Ja, det kommer jag ihåg.»
»Då flög en idé genom mitt hufvud.»
»Ja, ja, du ville bli skådespelerska... jag erinrar mig, att du nämde något ditåt.»
»Ja, jag vill bli, jag skall bli skådespelerska!» ropade Amanda med denna fasthet i uttrycket, som var henne så egen.
»Jag gillar ditt val, Amanda ... Du skall hänrycka en verld, jag är säker derpå... Jag ser redan triumfvagnarne,
Källa: Project Runeberg ·